Frihetskänslan och gemenskapen lockar

Frihetskänslan och kompisarna. Det är vad många anger som anledning till att de kör motorcykel. På lördagen hade Hojrock sin kortege.

Snart dags att åka. Till höger i bild, med solglasögonen, står Paul Kingsepp.

Snart dags att åka. Till höger i bild, med solglasögonen, står Paul Kingsepp.

Foto: Ingrid Johansson-Hjortvid

Västervik2018-06-16 18:00

Långt innan det var dags, hade åkarna parkerat sina motorcyklar i långa köer inför kortegen. En del stod i grupper och småpratade, medan de väntade på att tiden skulle vara inne.

Två av dem var Isabella och Jonas Daag från Överum. För Isabella, som snart fyller 10 år, är det första gången hon åker med i kortegen.

Pappa Jonas var med på Hojrock i fjol också. Han har kört motorcykel i två år.

Vad är det bästa med att åka motorcykel?

– Det är känslan. Det är svårt att beskriva. Sedan är det mycket gemenskap och kompisar, säger han.

Marie Karlsson från Mönsterås och Pelle Ljungberg från Fliseryd är bara på Hojrock över dagen och kommer inte att åka med i kortegen.

– Det blir för varmt att sitta i mc-kläder, när det är så varmt, säger Pelle.

Marie var med i kortegen förra året, men den här gången hoppar hon alltså över. Däremot står hon gärna och tittar på.

– Det är kul att se vad folk har för kläder och hojar, säger Marie.

Hon tog körkort för motorcykel förra året.

– Det har alltid varit en dröm, sedan jag var tonåring. Sedan kom det barn emellan, men nu tyckte jag att det var dags.

Hon gillar att köra själv, men tycker också att det kan vara trevligt att bara åka med ibland. Då kan man koppla av mer och se sig omkring.

Paul Kingsepp från Nässjö är på Hojrock i Västervik med ett gäng kompisar från olika delar av landet. En av dem är Kent Warnecke från Orrefors.

De tog båda motorcykelkort när de var 16 år, vilket var i början på 70-talet.

– Sedan körde jag i kanske tio år, innan det blev uppehåll för barn och familj, säger Kent, som började åka igen när han fyllde 50.

Även Paul hade ett uppehåll när barnen var små. Sedan köpte han motorcykel. Efter det har sonen också köpt sig en.

Kent och Paul vet många andra som gör likadant: har ett längre uppehåll i åkandet och sedan hittar tillbaka till det igen.

– Det är frihetskänslan och kompisarna, säger Kent.

– Vissa av oss träffas bara en gång om året, men det blir bra tack vare att vi har ett gemensamt intresse, säger Paul.

Efter 20 år på Gränsö flyttade Hojrock förra året till Lysingsbadet och Västervik Resort. Kent konstaterar att det är bekvämare boende nu på Lysingsbadet.

– Men vi saknar Gränsö, som var mer en ren hojträff. Det är många som tycker det, säger han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!