Så var det då dags att redovisa resultatet av ett litet möte som några entusiaster i Teaterskeppet hade i mars 2016. Man hade samlats för att få till en jubileumsföreställning med anledning av att föreningen firar 30 års.
Trovärdig och välrepeterad
Förutom att sätta varje replik och varje scenbyte har man på mindre än en månad byggt upp en perfekt teatersalong I Resinits gamla lokaler vid värmeverket. Med folkpark, café och teater.
- Hela upplägget påminner mycket om en liten mycket stämningsfull fransk teater, säger Eva Gröndahl, som skapat koreografin till föreställningen.
Uppsättning av 1917 års hungeruppror Västervik känns alltigenom trovärdig och ytterligt välrepeterad. Trots långa dialoger och monologer behövde ingen av skådespelarna suffleras. Desperationen hos de hungriga människorna lyser igenom. Hos borgarna i staden är man inte hungriga men det är ändå något som naggar i kanterna, en oro inför framtiden.
Levande orkester
Hela föreställningen ges i en miljö skapad av Anders Johansson från Teaterskeppet. Han har satt upp en sparsmakad scenografi som ramar in både det stora och lilla perspektivet. Ljuset som är satt av ljusmästare Viktor Lizson från TBSL är väl avvägt och lyfter varje scen utan att bli påträngande. Till det en alldeles äkta levande orkester.
Liket rör sig är inget klassiskt drama med uttalade onda och goda utan mer av historik och samhällsutveckling. I båda lägren finns hela spektret av människor. Hos de rika finns flera med åsikter om allmän rösträtt och att arbetarna borde få rättvisare löner, även om det paras med den rikes oförmåga att förstå den fattiges begränsningar som känns alldeles äkta. Hos de fattiga finns det en önskan om att få samhället att fungera snarare än att bara plocka åt sig hela kakan. Men visst finns det undantag.
Trygga på scenen
Rolltolkningarna är ytterst proffsigt framförda, hos samtliga är det en säkerhet och en trygghet på scenen som amatörteater sällan kommer i närheten av. Det märks att man haft riktiga scenproffs i Mats Hedlund och Bisse Johansson som stått för regi och även själva spelar med i föreställningen.
- Alla har lagt ner ett otroligt arbete, ingen nämnd och ingen glömd, säger Carsten Palmer som skrivit stycket. Att vi är i den här lokalen till exempel, för en månad sedan var det här en urblåst industrilokal där det regnade in.
Men kan man tro på teaterverkets historiska korrekthet?
- Just Västerviks roll vid införandet av allmän rösträtt kan man kanske diskutera, berättar Olof Nimhed som är chef för Västerviks museum, men på det hela taget tycker jag att de håller sig relativt bra till hur historien utvecklade sig.
Tre inrop
Publiken tycks i alla fall njuta av verket och ensemblen fick tre inrop innan det var dags att bryta upp.
- Jag kände igen mycket, säger Bertil Petersson, från Västervik efter föreställningen. Min mor berättade om när hon som barn fick stå i de oändliga köerna fastän hon bara var 10 år. Som väl var hade de släktingar ute på några öar och fick därigenom lite mat ibland. Långt ifrån alla var så lyckligt lottade.