Handlingen utspelade sig i Ödemåla, en lite landsort med en affär, en mack och ett café, som alla fick läggas ned. Allt blev öde och slitet.
Fyra bönder på orten tyckte det var förskräckligt och startade en räfs- och liegrupp som de uppträdde med för att få byborna att vakna.
Tack vare tillslaget börjar det strömma in turister till den lilla orten, som till exempel Stockholmare.
Bland annat tre tjejer som visade sig vara "Farmer girls".
Under historiens gång börjar den ena efter den andra verksamheten på orten öppna upp igen. I den här fasen är det mycket scenkonst för försiggår på scenen.
När vår eget gjorda buss också rullar in på scenen står alla 250 personer upp och applåderar. Det är ofta detaljerna som gör det.
Med bussen ville männen skicka sina fruar för de hade hört att de blir förvandlade av att åka i Katarinahissen. Något som även gick att fixa på NK visade det sig.
Mycket arbete bakom
Sammanlagt har det varit nio personer som skådespelat och lika många bakom scenen. Därtill är det sju personer som jobbat som scenbyggare och med ljussättning. Och så Per-Olof Ilhammar själv, som skriver manus.
Alla lägger ned mycket tid och pengar på att få allt att fungera. Ensemblen är så sammansvetsade vid det här laget, vilket är bra.
Sedan fem-sex år sedan är även musik invävd i skådespeleriet.
Det är som förr på bio. Vi har en yrkesmusiker vid namn Sören Pettersson som spelar piano då teatern utförs.
Årets föreställning fyllde läktarna och i år är det ännu mer människor från andra län som hittat till Överum.
Vi hade cirka 700-800 besökare. Föreställningen mottogs så positivt av publiken. Det är lite överraskande, även om vi hade hoppats på det.
Minst 30 procent av besökarna i år var östgötar och kom från olika orter. Men mest kom publiken från Västervik.
Vad har ni fått för feedback?
Varje dag när jag är ute på stan, kommer det fram tre till fyra personer och klappar om och hälsar. Även de i ensemblen märker av detta och får ta emot beröm. De säger till dem att det var så bra.
Nu vilar alla inblandade från teaterlivet ett tag. Fram till senhösten.
Då kanske jag kommer och knackar på igen hos dem och säger att jag har något på gång, säger Per-Olof Ilhammar.