Glada utegrisar föds på gymnasiet

BB-avdelning står det på dörren in till de nyfödda små griskultingarna. Där innanför finns 13 suggor som nyligen har grisat. De äldsta kultingarna är runt tre veckor, den yngsta kullen bara några timmar gammal när vår tidning släpps in i lokalerna.

Emelie Lindblom sköter suggorna och deras kultingar i stallet på Gamlebygymnasiet. Här med två småttingar, dottern Tilde och en liten kulting, endast några dagar gammal. Foto: Lena Dahlberg

Emelie Lindblom sköter suggorna och deras kultingar i stallet på Gamlebygymnasiet. Här med två småttingar, dottern Tilde och en liten kulting, endast några dagar gammal. Foto: Lena Dahlberg

Foto:

Västervik2017-03-07 16:30

Emelie Lindblom, som ansvarar för grisuppfödningen i Gamleby, går omkring och småpratar med suggorna. Kontrollerar att alla kultingar är pigga och att deras mammor mår bra. Ett och annat skrik hörs, jo kultingar kan verkligen skrika, men oftast handlar det om att de blir osams med syskonen om bästa spenen, eller att någon får sig ett tjuvnyp. Det är nämligen djungelns lag som gäller för att få bästa platsen vid matbordet.

I december 2016 kom de första gyltorna, suggor som ännu inte grisat, till stallet i Gamleby. Nu finns här ett 70-tal gyltor, och så de där 13 suggorna med alla sina 140 kultingar.

– Det optimala är 14 kultingar per kull, men det kan variera mellan sju och 20, säger Håkan Jonsson och kliver in till ett gäng treveckorsgrisar.

– De är otroligt nyfikna och sociala, säger han skrattande under tiden som grisarna tävlar i att klättra på honom och provsmaka kläderna.

– Oftast överlever inte alla. Får man drygt tio avvanda grisar per kull får man vara nöjd.

Håkan Jonsson räknar med att det ska ta ungefär ett år att hitta en bra balans, att komma i fas. Dels med fler suggor i stallet, dels att få ett jämnt flöde med åtta suggor som grisar varannan vecka.

Uteliv i Brantestad

Håkan Jonsson har drivit Glada utegrisar i Brantestad sedan ungefär 20 år tillbaka. Att nu ha kontroll över hela kedjan, från inseminering och uppfödning av egna smågrisar, till slakt och försäljning av köttet, är något han trivs med. Dessutom har det nästan blivit en nytändning att starta smågrisuppfödning.

– Både Emelie och jag är lite gröna på det här, men vi lär oss hela tiden.

Dagliga rundor görs i suggflocken. Dels för att kontrollera att suggorna mår bra, dels för att upptäcka om någon brunstar. Då ska hon insemineras. Efter tre månader, tre veckor och tre dagar är det dags för suggan att grisa.

– Kultingarna är hos suggan i fem veckor ungefär innan vi skiljer dem åt. Sedan får kultingarna vara på tillväxtavdelningen fram till tolv veckors ålder, då får de åka till Brantestad och leva uteliv innan det är dags för slakt. Då är de ungefär sex månader gamla, säger Emelie Lindblom.

2 000 grisar per år

Det är inte första gången som Håkan Jonsson, Glada utegrisar i Brantestad, använder smågrisar från grisstallet på Gamlebygymnasiet, men det är första gången han gör det i egen regi.

– Under flera år tog jag alla smågrisar de kunde få fram här, men när den verksamheten upphörde var jag tvungen att köpa in grisar från annat håll.

Sedan dess har gården Öndal levererat runt 2 000 smågrisar per år till Glada utegrisar, men när det inte längre var möjligt var Håkan Jonsson tvungen att se sig om efter andra leverantörer.

– Det har varit svårt att hitta någon som kan få fram så många som jag behöver, så jag bestämde mig för att starta egen uppfödning istället. Då passade det bra att det här stallet fortfarande var ledigt.

Äta, sova och busa. Det är vad livet går ut på när man är en liten kulting.
Äta, sova och busa. Det är vad livet går ut på när man är en liten kulting.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om