- Det är en stor lättnad för oss. Som vi sagt tidigare skulle en tillbyggnad vara som en våldtäkt mot en så gammal och fin byggnad som vattentornet, säger Anita Andersson Nilsson.
Var Mark- och miljödomstolens beslut väntat?
- Ja, det var det faktiskt. Vi förväntade oss att de skulle gå på våra utsagor.
Farliga sprängningar
Anita Andersson Nilsson och Lennart Nilsson bor på Kattkullegatan i Västervik, liksom de flesta som har överklagat detaljplanen. Grannarna är överens om att en tillbyggnad skulle inverka negativt på området på flera sätt, bland annat då det skulle krävas sprängningar i Kattkulleberget.
- Sprängningar i berget skulle frigöra både uran och radon och omgivande fastigheter kan få sättningar i husen. Dessutom kan människors hälsa ta skada.
Man pekar också på att trafiken i området skulle öka och att ett populärt friluftsområde i Västervik försvinner.
Konstnären Åsa Jägerhorn har också motsatt sig byggplanerna, och även hon känner en lättnad efter domen.
- Jag är glad över att man tar hänsyn till det kulturhistoriska värdet i vattentornet, som skulle gått förlorat annars. Vattentornet är en del av Västerviks stadsbild.
Ingrid Hogman, som bor på Kattkullegatan, kan också andas ut.
- Jag vågade inte tro att detta besked skulle bli verklighet. Gamla vattentornet är en välkänd siluett i Västervik. Kulturhistoriskt representerar byggnaden industrialiseringen i Västervik vid förra sekelskiftet och är en del av vår stads kulturarv. Nu hoppas jag att kommunen och våra politiker tänker om och ser till att inte denna vackra byggnad förfaller ytterligare, säger Ingrid Hogman.
Vad vill ni ska hända med vattentornet?
- Det viktigaste är att man förbättrar det som är skadat, utan att göra någon åverkan på vattentornet, säger Anita Andersson Nilsson.