Sommaren 1959 hade varit extremt varm med mängder av getingar. Det hade knappt kommit något regn alls, bara 40 millimeter. På soptippen vid Målserum eldade man sopor, men vid lunchtid den 25 augusti tände stora flagor eld på talltopparna i närheten.

Just den här dagen blåste det 15 till 20 meter per sekund. Branden spred sig och hotade staden. 17 brandkårer och 500 militärer deltog i släckningsarbetet och 23 kilometer slang användes. Sju industrier, sex bostadshus, flera motorfordon och tre till fyra kvadratkilometer skog förstördes i branden.

På Norra sjukhuset, som på den tiden hette S:ta Gertruds sjukhus, var hotat i branden och förberedde för evakuering.

Carina Andersson Sarge är aktiv i Psykiatriska museets stödförening och det är hon som ställer samman museets utställningar.

– Jag minns inte branden, jag var ett halvår gammal, säger Carina Andersson Sarge som dock har pratat med sin mamma om händelsen.

Carinas familj bodde i en nybyggd lägenhet i korsningen Allén - Stora trädgårdsgatan. Carinas mamma Monika Andersson tyckte att det var olustigt att stanna kvar hemma. Även då låg det en bensinstation i Allén. Monika Andersson packade ihop tandborstar och nattkläder och gick hem till sina föräldrar som bodde närmare Gamlebyviken.

Jan Forsberg, ordförande i Psykiatriska museets stödförening, bodde på den tiden i Edsbruk.

– Jag minns att vi åkte till Björnsholm, inte längre, därifrån kunde vi se röken. Jag tror att skolstarten senarelades på grund av branden, säger Jan Forsberg.

Det är 60 år sedan den stora branden i Västervik och utställningen på Psykiatriska museet pågår fram till årsskiftet. Flera av Psykiatriska museets guider minns branden och tre av dem hjälpte till med släckningsarbetet. Deras minnen presenteras i utställningen, där även brandhjälmar och brandyxor visas.