Sara Kånåhols är vävlärare på Textil design-grund och Textil design-vävning på Gamleby folkhögskola. Grundutbildning riktar sig till den som är intresserad av sömnad och vävning, den innehåller även design, formgivning och en inblick i fler textila hantverk. Utbildningen är med andra ord bred, men för den som vill finns det också möjlighet att riktigt grotta ner sig i ett specifikt textilt intresse under det avslutande projektarbetet, eller under fortsättningsåret där det är fokus på vävning eller sömnad.
Årets "kull" grundelever är 15, och det finns såväl killar som tjejer i gruppen. Vår tidning gör ett besök i den halvklass som just nu har vävning på schemat.
– De är inne på sitt tredje och sista vävprojekt: beklädningstyger. Jag vill att de ska väva något som utmanar dem, säger Sara Kånåhols.
Eleverna gör sju projekt på ett läsår, tre inom sömnad och tre inom vävning. Och så ett avslutande arbete där de kan fördjupa sig inom formgivning, design, stickning, broderi, virkning, tovning, sömnad eller vävning.
– Där är det viktigast med planering, genomförande och reflektion, säger Sara Kånåhols.
Förutom att växla mellan sömnad och vävning läser eleverna även formgivning, kroki, hantverk och materiallära varje vecka.
Eget vävföretag
Sara Kånåhols har själv gått den väg som flera av hennes elever är inne på, men på folkhögskolan i Mora.
– Jag ville lära mig sy, men fastnade för vävningen.
Efter Mora läste hon textilvetenskap och museipedagogik på Uppsala universitet, sedan enbart vävning på Sätergläntan i Dalarna. 2013 började hon som lärare i Gamleby.
– Jag har också ett eget företag där jag väver på beställning, främst historiska tyger till inredning och kläder.
Åldersspridningen på folkhögskolans textila kurser är oftast större än i en "vanlig" skola. Eleverna i Textil design-grund läsåret 2016/17 är födda mellan 1981 och 1996. Lotta Eriksson, som går sitt andra år med inriktning vävning, har däremot fyllt pensionär. Hon går på folkhögskolan för att kunna ägna sig åt sitt stora intresse.
– Jag har tidigare jobbat med ekonomi, men alltid haft sömnad och annat textilt hantverk som hobby. Nu är jag tacksam över den här chansen.
Hon har sytt, och syr, fortfarande mycket, men ville nu lägga fokus på vävning. Lotta Eriksson berättar att hon är extra förtjust i lingarn.
– I skåpen här på skolan har vi hittat riktigt gamla lingarn. De äldsta är 100 år gamla, men jag ska få använda lingarn från 1940-talet för att väva handdukar av.
Textilt sidoyrke
De textila utbildningarna hade ett högt söktryck under 1980-90-talen, enligt Sara Kånåhols, för att sedan dippa i antal sökande.
– Det var nog som lägst för tre till sju år sedan, men nu har antalet sökande ökat igen. I år har vi fyllt 15 av 16 platser, och har även fullt i fördjupningsåret.
– Det har framför allt varit design och sömnad som lockat sökande, men nu har de även hittat till vävningen.
Några av väveleverna är Denise, Hanna Dahlbäck och Hellen Abraham. Denise är civilekonom, men mellan två jobb. Hon ser textilutbildningen som ett sabbatsår.
– Jag ville förkovra mig i min hobby och har fastnat för vävningen den är helt magisk!
Hanna säger att det är kul att satsa ett år på sitt intresse. Kanske blir det inget yrkesval, men hon vill i alla fall jobba med något kreativt längre fram. Hellen är försjunken i ett arbetsprov som förhoppningsvis ska ta henne vidare till andra utbildningar.
– Jag är intresserad av det textila, men har väl inget egentligt mål. Eventuellt kan det bli ett sidoyrke.
