Båtarna från Hasselö anas först lång ut till havs. Närmare kajen ligger redan båtarna från södra skärgården och väntar. De första båtarna nästan trycks in i Lilla Strömmen av vind och vattenströmmar. Publiken på kajkanten applåderar och roddarna vinkar glatt. Det doftar gott av tjärade båtar och havsluft.
Vid åttatiden på morgonen började de och fyra timmar senare är alla båtar inne i Västerviks hamn. Nästan 45 båtar av äldre modell kommer in till kajen. Många gubbar med slokhatt och väst, men i vimlet utmärker sig en rödhårig tjej med en välvårdad och tidsenlig båt.
– Vi har rott från södra skärgården, det är viktigt att representera hela skärgården, det var ju inte bara från Hasselö man rodde förr i tiden, säger Julia Johansson som är 25 år och ror för tionde året. I båten har hon med sig tidsenliga föremål, som mjölkkannor och silltunnor.
– Det här är ju lite av en gubbgrej, ler Julia, det är synd att inte fler ungdomar är med.
Lunch väntar
En äkta gubbe sitter i båten bredvid, Sven Ramkvist ror för andra gången, men tycker att det har gått bra.
– Jag är ju så gammal att det växer mossa på mig, men det här var roligt, jag tänker hålla på så länge det går säger han.
Under färden mot Västervik har de stannat för "depåstopp" som han uttrycker det och i båtarna runt om kring tar sig flera gubbar en hutt. Flera är ganska rödbrusiga, kanske inte bara av sol.
Roddarna ställer upp sig och tågar till musik till Båtsmansgränd. Där bänkar sig alla och får inta en välförtjänt lunch. Men det är bara halva turen, efter två timmars rast är det dags att ro tillbaka igen.
