Även i år var "Kvännaren", bröderna Berg, de som värmde upp publiken och visst hade de råttgift i kalsongerna även i år.
Därefter studsade Grus i dojjan ut på scenen, i år utan Tore Persson som inte är med innanför Slottsruinen längre.
– Himlen är alldeles blå, för dig Tore som är med oss i kväll, sa "Krutte" Hedberg 75-årig nestor i bandet.
De inledde musikaliskt med en polska och fortsatte med en av bandets stora hit, Kaffe utan grädde, vilken fick igång publiken som fyllde ut hela Slottsruinen till sista plats.
Det blev Gubbsång, men med kvalitet.
Bandet har funnits sedan 1970 och äntrade Visfestivalens scen året efter.
– Vi blev upptäckta av Hansi när vi spelade som gatumusikanter i Malmö. Han bjöd in oss till något som kallades för Visfestivalen i Västervik och vi fattade ingenting. Men nu är vi här igen och i år vet vi vad det är för slags festival, sa Krutte Hedberg.
De bjöd på en hel del gamla goda låtar och två av dem tillägnades Tore Persson. "Om man kommer" och "Kalle på Spången", båda insjungna av Edvard Persson.
De hann med att spela blues och 50-talsrock innan de gick av scenen samtidigt som de fick stående ovationer.
Kvällens värd
Henrik Jonsson var kvällens värd och han passade på att tacka alla som hade spelat på Visfestivalen under alla år och även de som inte kom hit.
– Hansi kunde en gång i tiden välja mellan Vargtass, från TV-serien familjen Macahan och ett Irländskt band som hett U 2. Inget av dem var världskända just då så det blev Vargtass som spelade här.
Christina Kjellsson var kvällens andra artist och hon följde Grus i dojjan och tände publiken med en gång.
– Har man en livskris då åker man till IKEA och köper sig en hurts.
Hon var en riktig rockmormor som gladde publiken.
Visfestivalens första kväll inleddes med gubbsång och en riktig rockmormor, precis så som en Visfest i Västervik ska vara.