Snart 36-årige Hirschman har en lång rad säsonger bakom sig i sin moderklubb, hur många vet han inte ens själv, och har därför bättre perspektiv på saker och ting i klubben än någon annan.

- Det har sakta men säkert gått utför under en längre tid, konstaterar han.

Men först gick det upp som en sol, när Peter Hirschman säsongen 2009/2010 kom tillbaka till Västervik från en sejour i elitlaget Västerås. WIBK vann det året division två och gick upp i ettan. Säsongen därpå vann man ettan och fick kvala till Allsvenskan.

- Vi misslyckades i kvalet, men vi var ett topplag i ettan under några säsonger. Det var en härlig tid, men sedan hände något.

Spelare efter spelare försvann, och glädjen och engagemanget likaså. WIBK hamnade i ett negativt ekorrhjul.

- Vi började att ta för lätt på saker och ting. Det blev som en "låt-gå-mentalitet". Vi trodde vi var bättre än vad vi var helt enkelt.

- Vi har alltid släppt in mycket mål, men också gjort mycket, säger Hirschman.

Men för två säsonger sedan räckte inte ens firma Peter Hirschman/Christian Klintorphs stora drös med mål till för att hålla WIBK kvar i ettan. Klubben åkte ner i tvåan.

- Vi tog återigen för lätt på det och fick kvala för att hänga kvar när vi trodde att vi skulle studsa tillbaka till ettan direkt.

Och i år gick det alltså ännu värre. Pannkakan landade; WIBK ramlade i lördags ner i division tre.

- Jag har inte riktigt hunnit smälta det här ännu, men tabellen ljuger ju förstås inte. Vi borde ha räckt till för att hänga kvar, men det har vi bevisligen inte gjort, säger han.

Läs mer i onsdagens papperstidning