Västervik har ett utsatt läge då det gäller kommunikationer. Restiden till och från staden är lång och det finns olika viljor i både kommunen och hos staten hur pendlingsavståndet ska minskas.
För att få till en bred kommunal uppgörelse vill Harald Hjalmarsson att kommunstyrelsens förvaltning får i uppdrag att presentera ett underlag på de objekt som möte målet om att förkorta restiderna till angränsande resecentra.
– Jag vill inte att det ska bli partipolitik i frågan utan att det kommer att bli en bred uppgörelse. Det ska inte vara så att medborgarna inte ska leva i ovisshet. De ska veta åt vilket håll Västervik strävar åt.
De olika alternativen som ska ses över är riksväg 35, en södra infart, E22, riksväg 40 och eventuellt också sjöfarten.
Fler måste förstå
Harald Hjalmarsson anser att fler personer måste förstå nyttan med en investering på 300 miljoner kronor för en södra infart.
– Jag anser att vi måste göra en prioritering. Vi kan inte lyckas med allt. Har inte kommunen en agenda kommer man inte att lyckas men någonting.
Han efterlyser flera mjuka argument för en södra infart.
– Det handlar om att visa hur många nya arbetstillfällen som möjliggörs och hur många bostäder som kommer att byggas. I underlaget ska framgå status, kostnad och ansvarig huvudman samt vilka parter som är involverade.
Kommunstyrelsen beslutade att gå på Harald Hjalmarssons förslag och under hösten kommer det att ha tagits fram en lista.