När Inger Dargin, som växte upp i Västervik, var tonåring åkte hon och familjen till Göteborg. Storstaden och framför allt spårvagnarna fascinerade henne.
– Jag fick en stark känsla och minns att jag med bestämdhet sa att någon gång i framtiden ska jag köra spårvagn och bo i Göteborg.
Detta var i slutet av 70-talet. Åren gick och Inger Dargin styrde in på andra yrkesbanor. Efter drygt 20 år åkte hon spårvagn i sin dåvarande hemstad Norrköping. Föraren var en kollega som hade omskolat sig.
– Vi pratade och han berättade om yrket. Jag blev intresserad på nytt och vid den tiden fanns det en utbildning i samarbete med Norrköpings kommun, lokaltrafiken och ett gymnasium. Min före detta kollega peppade mig och sa att jag skulle söka. Vilket jag gjorde.
Efter utbildningen fick Inger jobb direkt och körde både spårvagn och buss i Östergötland i strax över 20 år.
– Jag trivdes väldigt bra, även om det var tuffare trafikmässigt och att passagerarna var mer krävande, jämfört med här i Kalmar län.
För ungefär fem år sedan återvände Inger till sina hemtrakter i Västervik. Att få nytt jobb gick snabbt.
– Jag sökte på Söne buss och jag fick napp på några dagar. Först blev jag timanställd som sedan gick över till fast jobb.
Inger är en av tre kvinnor som arbetar på företaget som i nuläget har cirka 65 anställda. Enligt branschorganisationen Transportföretagen är 13 procent av de fast anställda bussförarna i Kalmar län kvinnor. I riket ligger siffran på 14 procent. Att vara kvinna i ett mansdominerat yrke är inget som Inger ser som en nackdel.
– Söne är en trevlig arbetsplats och många passagerare, särskilt manliga, brukar säga att vi tjejer kör mjukt och säkert.
Inger säger att arbetsdagarna går snabbt, jobbet är varierande och hon gillar ansvaret för passagerare och buss.
– Jag har jobbat inom industrin och där kunde det vara riktigt enformigt.
Just den här dagen, när vi intervjuar Inger, har hon körning till Kalmar. Förarna har ett 17-veckorsschema vilket gör att de kör många olika turer, både i stadstrafik och på landsbygd.
– Jag ska vara på Resecentrum klockan 13.20, sedan är jag nere i Kalmar klockan 15.49. Efter det blir det Oskarshamn och Kalmar igen. Jag är tillbaka i Västervik vid midnatt.
Det enda som Inger tycker skulle kunna vara bättre med jobbet som busschaufför är arbetstiderna.
– Ibland slutar vi sent och börjar tidigt. Men här på Söne har vi, som tur är, inte många delade turer som ger flera timmars uppehåll mitt på dagen.