Att vara hovslagare är ett yrke som sliter på kroppen. Uno är medveten om det och skor inte så många hästar vid varje tillfälle.
Han försöker också ta hand om sig själv:
- Jag tar bara ett par hästar åt gången nu för tiden. Jag går även regelbundet till en massör. Det här yrket går hårt åt ryggen, men det är väldigt roligt och intressant! Jag träffat mycket folk och gillar att tas med hästar.
Spikar söm i hästens "nagel"
Uno tar ett vant tag om Raudkas hov och börjar med att verka hoven, det vill säga han "klipper naglarna" och filar till hoven så att den får en bra form innan hästskon ska sättas på.
Efter det tar Uno hästskon och formar skon efter hoven med hjälp av en liten slägga och ett städ. Han måttar att skon är lagom och sätter sedan fast den med söm. Till sist nyper han av de vassa piggarna som gått igenom på andra sidan hoven.
Det krävs en hel del skicklighet för att det ska bli bra och för att hovslagaren inte ska skada hästen.
- Jag har åtta millimeter att spika i. I den delen av hoven har hästen ingen känsel.
Hovslagare - ett tusenårigt yrke
Det är lerig november och Uno Thoresson i Dynestad ska till Tuvadalens islandshästar i Getterum för att sko hästar. I stallet väntar Raudka, ett 17-årigt sto med tålamod och stort lugn.
Med munnen full av söm visar och förklarar Uno Thoresson hur han gör för att skon ska sitta bra. ð Det gäller att spika rätt. Jag har åtta millimeter att spika i för att inte skada hästen.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter