Gymnasietidens intresse för musik, och att spela i band, har fått stanna på hobbystadiet, en avkoppling från arbetet. Linus Girdland Flink satsade istället på ett helt annat intresse efter estetprogrammet på Västerviks gymnasium.
– Först jobbade jag ett år i London, sedan läste jag fyra år arkeologi på Gotland. Där träffade jag osteologer, specialister på ben. Det verkade så intressant att jag bestämde mig för att specialisera mig inom det.
Forskat på grisar
Efter studier i Uppsala och Stockholm tog han en magisterexamen i osteologi och flyttade sedan till Durham i England för att doktorera på gammalt, arkeologiskt dna.
– Det handlade mycket om timing. Jag hade att välja på att söka arbete som arkeolog eller att söka den här doktorandtjänsten i England. Det var inget svårt val.
I Durham doktorerade Linus Girdland Flink på bland annat grisdomesticering, lite förenklat uttryckt handlar det om när vilda grisar blev tama.
– Sedan arbetade jag som forskarassistent på Naturhistoriska museet i London. Vår forskning på Piltdown Man publicerades nyligen en artikel i tidskriften Royal Society Open Science. Den handlar om ett mycket kuriöst projekt där man 1913 hittade ben i England som man först trodde var människans ursprung, men som sedan visade sig vara ett fejkat fynd.
Lektor i Liverpool
Livet som forskare är spännande och stimulerande, tycker Linus Girdland Flink. Ett riktigt detektivarbete där man ofta jobbar med att ställa frågor och testa hypoteser. Men det innebär också en osäker arbetsmarknad där man jobbar med korta projekt, och att vara beroende av forskningsanslag.
– När min tjänst i London var slut arbetade jag som forskare i Aberdeen där jag byggde upp ett lab. Jag inledde också ett samarbete med Stockholm och Uppsala.
– Sedan bestämde jag mig för att försöka få en fast tjänst, då handlar det oftast om att undervisa.
Sedan februari 2016 är han lektor i evolutionsgenetik vid Liverpool John Moores University i England. En heltidstjänst i att undervisa studenter, men där han även kan vara forskningsaktiv.
Tvättat dna
Just nu handlar forskningen bland annat om stenåldersbönder på Orkneyöarna. Problemet med den sortens forskning har alltid varit att det är svårt att få fram dna som inte är kontaminerat, det vill säga gammalt dna som inte är förstört och uppblandat med nytt dna.
– Tack vare ny teknik kan vi nu tvätta rent och sortera ut gammalt dna. Men visst handlar det också om att ha lite tur och få tag i välbevarade prover.
Har du något drömprojekt?
– Ett drömprojekt är visserligen Tarim-mumierna i nordvästra Kina, som Sven Hedin en gång hittade och beskrev under sina upptäcktsresor, men det är alltid kul att utvecklas i labbet och få fram bättre resultat än tidigare. Och att kunna överbevisa forskarkollegor.
