Julen är en mysig och stämningsfull högtid för många, men för en hund eller katt innebär den en starkt ökad risk att bli sjuk eller skadad.

Veterinär Tina Borgström Wennersten, som bland annat har mottagning på Jami Hundsport i Västervik, pekar på några risker för djuren i dessa tider.

För katten är det frestande att leka med de lockiga banden runt julklapparna och kanske gnaga lite på dem, när jaktinstinkten väl är väckt.

Problemet är kattens sträva tunga. De bakåtriktade hullingarna gör att snöret fortsätter "av sig självt" in i munnen och ner i halsen, när katten väl har börjat slicka på det.

Antingen undviker man snören, eller så tar man undan dem illa kvickt och kastar dem, när de inte sitter kvar på julklappen längre. Innan katten får tag på dem.

Något som kan innebära risker för både hundar och katter är julblommor. Enligt Tina Borgström Wennersten är det egentligen bara julkaktusen som inte är farlig.

För hundarna är det speciellt valpar som kan råka illa ut, när de i sin nyfikenhet provar att gnaga på olika sorters blomlökar.

Katterna smakar på växter av andra skäl. De behöver äta färskt gräs ibland, men det är det ju ont om på vintern. Om de inte har tillgång till kattgräs – som man själv lätt kan så genom att lägga några hela havrekorn på ett fat med jord – kan de ge sig på krukväxterna.

– Om innekatter kräks eller blir dåliga i magen, frågar jag alltid: har ni köpt några nya blommor? säger Tina.

För hundarna är choklad en risk. Förvara allt sådant utom räckhåll för hunden.

– Ofta är det barnen som lämnat sitt godis på soffbordet och så går hunden dit och äter. Lämna inte barnen ensamma med djuren. Man kan inte lägga det ansvaret på dem, påpekar Tina.

Nötter är också farligt. Om hunden får i sig en nöt, kan den fastna i tarmen. Där sitter den sedan. Då är det bara operation som gäller.

Jäsande deg ska hunden inte heller få i sig, liksom en massa fett från julskinkan, till exempel svålen. I värsta fall kan det sistnämnda leda till en inflammation i bukspottkörteln.

En glupsk hund, som ätit något vasst (inte glas), kan bli hjälpt av burksparris. De flesta hundar tar sparrisen, om den räcks fram som en korv.

– Det är fantastiskt hur sparrisen lindar sig runt de vassa bitarna, säger Tina, som alltid har sparris hemma, för säkerhets skull.