KRÖNIKA: Kross! Men snart möts de båda lagen igen

På något sätt kändes det som att han en gång för alla ville ta död på expertisens antydningar om att Vimmerby inte är på riktigt.

Så blev det inte. Det var inte ens nära. Detta trots att Vimmerby fick en drömstart, gjorde 1-0 i inledningen och dominerade under de första tio minuterna. VH föll istället tungt mot en vingklippt motståndare, där det ändå vimlade av spelare som ville fylla upp platserna efter poängkungarna Joacim Hedblad (skadad) och Victor Öhman (officiellt sjuk). Och Västervik gjorde det bra. Väldigt, väldigt bra. Sättet som man bygger upp spelet och kommer in i anfallszonen på saknar motstycke i den södra HockeyEttan. Det ska bli oerhört spännande att följa den här upplagan av VIK en bra bit in i vårmånaderna.

Jag var inne på det redan på förhand: För Västerviks del var det här med de skadade klasspelarna något av det mest strategiskt välkomna som kunde komma. Självklart fanns det ingen som inte ville se virtuoserna Hedblad och Öhman på isen, men deras frånvaro öppnade ändå upp sköna möjligheter för VIK. Både sportsliga, mentala och kommunikativa.

För vad hade egentligen en förlust gjort?

- Jaja. Om ni inte slår oss när vi har spelare som tillsammans snittar 2,5 poäng per match borta, när ska ni göra det då, hade varit den naturliga kommentaren?

Och vid VIK-seger:

- Sådär va, Vimmerby? Undrar hur mycket stryk ni hade fått om vi hade haft ordinarie lag?

Tacksamt. Och välutnyttjat av Västervik. För det var aldrig något snack. Inte på något sätt.

Jag pratade med VIK-fans i pausen mellan den andra och tredje perioden, då Västervik hade ledningen med (för Vimmerby smickrande) 3-2 och samtidigt som det myckat passande dundrade Vigiland ur högtalarna. Ungefär som en saluterande hyllning. Vännerna från Västervik tyckte att de båda första perioderna var "sådär". Efter matchen skickade de SMS om att det var det bästa de sett.

För i den tredje perioden, när Vimmerby skulle jaga ikapp 2-3-underläget, var VIK obevekliga. 2-6 kändes till slut som rimliga siffror. Framför allt ytterst rättvisa.

"Så göra vi när vi krossa lillebror", sjöng VIK-klacken under de sista fem minuterna av matchen. Samtidigt viskade en VIK-profil, verksam i den innersta kretsen av föreningen, att han gärna hade sett poängförlust i kväll för att garaterat få med Vimmerby till Allettan. Om det hade med pengar att görsa, eller möjligtvis känslan av att få möjlighet att vinna två derbyn till, vet jag inte.

Nu kan han nog ändå vara lugn. Tack vare Kristianstads bortaförlust mot Troja i går kväll räcker det i princip med en pinne för Vimmerby i de tre sista matcherna för att platsen i Allettan ska vara säkrad.

Det lär med sannolikhet bli två matcher till mellan lagen. Härligt!