Ledning 2-1, knappt fem minuter före slutet.

Västervik var i gungning. I det läget började VH spelade på gränsen till naivt i egen zon. Istället för att konsekvent spela enkelt och bara försöka lyfta ut pucken i mittzon eller slå till icing, valde man helt andra alternativ. Om det var tröttheten som slog till eller om man försökte spela överkonstruktivt vet jag inte. VIK tackade och tog emot i vilket fall som helst. Den allsvenskt eftertraktade Joakim Thelin sköt först 2-2 i den 54:e matchminuten - och pangade dit 3-2 i den 56.e. Ridå ner för ett tappert kämpande VH. I VIK-lägret var det helt andra tongångar. Spelarna visade en enorm glädje och det där derbyspöket kan vi konstatera är borta nu.

Efteråt firade fansen och spelarna som om de vunnit Allettan.

Man kan inte heller säga att Västervik vann orättvist, trots att de var rejält pressade. VIK var offensivt det starkare laget, precis vad alla förutspått - men de bjöd långt ifrån på någon glimrande hockey, med fart, fläkt och hög intensitet som varit lagets kännetecken större delen av säsongen. Vimmerby fick matchen precis dit de ville - i 54 minuter. VH-spelarna låg rätt i positionsspelet och gjorde det de är bäst på: jobba hårt och täta till bakåt. Visst fick Västervik, anfört av förstafemman, bra snurr i anfallszon emellanåt, men inte alls lika ofta och på samma sätt som i det senaste derbymötet i Vimmerby.

VH bjöd upp till en rejäl derbyfight - som tog sin början 40 minuter (!) innan matchstart. På uppvärmningen utbröt slagsmål mellan flera spelare, där Västerviks Simon Mitman och Vimmerbys Martin Sandgren var två av de inblandade. Det var inte direkt någon högoddsare. Det var som att förflyttas 20 år tillbaka i tiden. Då var derbykamperna nästan på liv och död. Med tanke på råkurret på uppvärmningen var det nog många som trodde att det skulle bli likadant nu när väl matchen kom igång - men icke. De heta känslorna kyldes ner och det blev en ganska ordinär match på flera sätt.

Vad tar vi då med oss från den här premiären?

Jo, att Västervik fortsätter att vara ytterst svårslaget, som har sin styrka i offensiven. De har så många matchvinnartyper att i princip vem som helst kan kliva fram och avgöra matcher. Den här gången var det Joakim Thelin. Nästa gång kan det vara Öhman, Georgsson, Bengtsson, Pettersson eller någon annan.

Vimmerby då? De visade i vanlig ordning upp sin kämpaglöd, där defensiven är satt i första rummet. Den kan VH nå långt med, men för att nå playoff måste det offensiva spelet upp en nivå till.