Riksdagsmännen fick arbeta in i det sista fredagen den 21 december. En rad voteringar med anknytning till budgeten var tvungna att genomföras innan de kunde ta julledigt. Det befarades till och med att de skulle få fortsätta på lördagen. Så blev det inte, och när vi träffar nyblivne riksdagsmannen Tomas Kronståhl så har han haft några dagars julledighet.
– Det har varit skönt att få sova i sin egen säng.
Det har varit en speciell höst. Fortfarande finns inte någon regering på plats, och det har satt sin prägel på arbetet för riksdagsmännen. Utan regering så blir arbetstempot i utskotten lägre.
– För mig som ny riksdagsman har det varit bra. Jag har getts tid att verkligen sätta mig in i alla frågor.
Tomas Kronståhl har fått en ordinarie plats i utbildningsutskottet. Under sin tid i Västerviks kommunpolitik var han sällan inne i skolfrågor.
– Det stämmer. Jag skällde mest om de inte höll budgeten (skratt).
Han lägger till att han lagt ner mycket tid på att läsa sig in sig. Kronståhl ser en fördel med skolfrågorna: Det är ett område som alla partierna har högt på sina prioritetslistor.
– En fråga som jag arbetat mycket med i höst är framtidens finansiering av skolan.
En del i det arbetet är hur mycket skolpengen ska variera mellan skolor, beroende på förutsättningar.
– Experter säger att man behöver ta ännu större hänsyn till socioekonomiska faktorer när anslagen fördelas, säger Tomas Kronståhl.
Han beskriver ett väldigt bra mottagande som nybliven riksdagsman.
– Det har varit väldigt högtidligt. Vi har fått höra både från kungen och talmannen att vi har fått Sveriges finaste uppdrag.
Känns det finare än att vara kommunalråd i Västervik?
– Jag vet faktiskt inte (skratt). Att utses till KSO (Kommunstyrelsens ordförande. reds anm) i Västervik var stort. Man hade egentligen mer makt, även om det var i ett begränsat geografiskt område. Alla frågor, stora och små, passerade mig. I riksdagen specialiserar man sig mer på ett enda område.
När han jämför kommun- och riksdagspolitiken så verkar båda sidor ha saker att lära av varandra. Kronståhl förundras till exempel över bristen på diskussioner över partigränserna i utskotten. Han tror att mer regeringspolitik skulle kunna gå igenom med en annan förankringsprocess.
Å andra sidan beundrar han debattdisciplinen i riksdagen. Där kan politikerna i Västervik ha en del att lära.
I oktober gjorde han debut i talarstolen. Det blev ett oplanerat och spontant anförande i en arbetsmarknadspolitisk debatt. Första anförandet var tänkt att hållas senare och handla om utbildningspolitik
– Det var när en moderat beskred vår ekomiska politik som oansvarig som jag tyckte att jag måste gå upp.
Några dagar senare höll han ett mer formellt anförande. Det var noggrant förberett.
– I Västerviks kommunfullmäktige brukade jag inte behöva förbereda mig när jag skulle tala. I riksdagen är det väldigt strikt hur länge man får tala, och hur anförandet ska hållas. Jag hade förberett mig innan så att jag skulle hinna med allt på den utsatta tiden.
Talet som handlade om högskoleutbildning på distans fick ändå kortas något.