Marcus Nilsson själv slår sig ner med en kopp kaffe i väntan på att stamgästerna ska börja strömma in. En lugn stund lär behövas, då arbetsbördan är stor.
? Just nu jobbar jag alla dagar i veckan. Några dagar, när det var som värst, jobbade jag och tjejen från halv fem till halv tolv på natten.
Så småningom droppar morgonens kunder in, en efter en. Marcus verkar känna dem alla, och småpratar medan han serverar kaffe och smörgåsar.
? Hej Lena! Var det bra så?
Marcus började driva kaféet i somras, efter att han gått arbetslös i tre månader. När han flyttade tillbaka till Gunnebo efter några år i centralorten fick han veta att hyresvärden erbjöd alla nya företagare en gratis årshyra för sin lokal, och att han gärna skulle se att någon drog i gång fiket igen. Den orädde Marcus ? som redan vid 17 års ålder var med och startade ett telemarketingföretag ? slog till direkt.
? Det fanns ju ändå inga jobb, resonerar han.
Han trivs ypperligt med tillvaron som kaféägare, trots att det innebär väldigt mycket jobb.
? Ja, det är helt underbart. Det bästa är det sociala, allt folk som kommer in. Och man får mycket beröm. Det finns äldre damer som ringer och berömmer min smörgåstårta flera dagar efter att de fått den...