Mannen och kvinnan reste till Sverige tillsammans som flyktingar från Eritrea. De bodde senare på samma flyktingförläggning i Västerviks kommun innan de flyttade ihop som ett par.
Den aktuella dagen kom kvinnan hem efter att ha sovit över hos en väninna. Mannen blev så upprörd över detta att han tog till våld. Han drog kvinnan i håret, kastade henne i golvet och slog henne med knytnäve i huvudet. Därefter sparkade han henne i ryggen och dunkade hennes huvud mot golvet.
Kvinnan har berättat i förhör att mannen uttalade att han skulle döda henne. Hon försökte sätta stopp för misshandeln genom att bita mannen i benet.
Mannen ger en annan beskrivning av händelsen. Han nekar bland annat till att han skulle ha dragit kvinnan i håret.
"Det gjorde hon själv för att hon var arg" säger mannen i förhör.
Han erkänner att han sagt hotfulla saker men påstår att det var "kulturellt och inte allvarligt menat".
Mannen nekar till att han skulle ha slagit kvinnan mer än med en örfil. Han kan inte förklara hur kvinnan fått vissa av skadorna men antar att de kan ha uppstått när de båda ramlade i golvet.
Tingsrätten anser att det är ställt utom rimligt tvivel att mannen gjort sig skyldig till den åtalade gärningen och dömer honom för misshandel.
Det våld som utövats från kvinnans sida, det vill säga när hon bet mannen i benet, bedöms som självförsvar.
Mannen är tidigare ostraffad och enligt tingsrättens mening är inte misshandeln av så allvarlig art att mannen ska frihetsberövas. Istället döms påföljden till villkorlig dom med 75 timmars samhällstjänst.