Tyvärr får Michaëlsson inte uppleva barnbördshusets tillkomst, eftersom han går bort innan det färdigställs. I stället utses D:r A. Reuterskiöld till ansvarig för projektet.
Den 31 augusti 1923 har Västervikstidningens reporter fått en förevisning av lokalerna av Reuterskiöld och bjuder i tidningen på en detaljerad beskrivning av lokalerna.
Reportern konstaterar att: "En betryggande vård åt barnaföderskor är en social fråga, som på senare tid alltmera vunnit beaktande hos vårt folk".
Redan 1709 fick Sverige sin första barnmorskeutbildning, vid Collegium medicum i Stockholm. Men det tar lång tid innan barnmorskorna blir så många och så spridda att de ersätter de gamla tidernas jordgummor, som fram tills dess hade hjälpt kvinnor som skulle föda barn.
När barnbördshusen blev vanligare var det först de fattiga som tog sig hit för att få hjälp. Det berättar Maja Larsson om i boken "Kläda blodig skjorta" där hon samlat kvinnors berättelser om barnafödande under Sveriges historia.
I början spreds också dödliga infektioner på sjukhusens förlossningsavdelningar och det är först vid mitten av 1800-talet som en ungersk läkare inser att det beror på smutsiga instrument och dålig handtvätt. Med de nya hygienreglerna som införs överlever många fler kvinnor och vid tiden för bygget av barnbördshuset i Västervik har efterfrågan om att få föda barn där det finns medicinsk vård tillgänglig ökat markant.
Västerviks-Tidningen skriver: "År 1915 mottogs sålunda 12 normala förlossningsfall å lasarettet, år 1919 ej mindre än 65. Den stora ökningen visar det verkliga behovet av ett barnbördshus, då det ur flera synpunkter är mindre lämpligt att förlossningsfallen behandlas å lasarettet".
Vi får också veta, i detalj, hur det ser ut både utanför och inuti. På bottenvåningen var det plats för patienterna, en lång korridor som även skulle fungera som dagrum, två förlossningssalar, barnsal, badrum (som enligt reportern säkerligen är det finaste i sitt slag i staden), väntrum, patientsalar, samt tekök. Förlossningsbäddarna är specialbeställda från Stockholm av d:r Reuterskiöld och enligt artikeln de enda i sitt slag. De har dynor av tjock gummisvamp, klädd i impregnerad lädertimitation och ska med ett enkelt handgrepp kunna "förändras till kortbädd och förses med i alla riktningar rörliga benstöd".
På våning två finns bostadsrum för personalen, enligt beskrivningen med utrymme för ett 15-tal personer.
Huset, som nu har beteckningen nummer 9, är i dag det äldsta som finns bevarat på sjukhusområdet.
NÄSTA DEL: Tusentals tågade när BB var hotat