Markägarna pekar mot en del av skogen som Västerviks kommun vill förvärva.
Flygplatsstriden
Det säger Leif Facius, som äger hästgården på Mommehål. Han får medhåll av Joel Karlsson och Rickard Olsson. Kommunen vill förvärva all Rickards mark vid sjön Hjorten, tre fjärdedelar av Joels, och knappt hälften av Leifs mark – vilket inkluderar all hans skog. Ett sådant förvärv är obefogat, menar markägarna, och hänvisar till politikernas egna beslut.
– Man kan inte bygga en flygplats på sin fastighet, och sen tvinga till sig grannens mark. Förutsättningarna för en flygplats borde utretts från första början, säger Rickard, och får medhåll av de andra markägarna.
Totalt vill kommunen ha rådighet över 175 hektar mark till flygplatsen. 90 hektar av dessa är privatägd mark. Det är Leif, Rickard och Joel som äger de största markerna. Totalt har tolv berörda markägare överklagat att kommunstyrelsen godkänt att en lantmäteriförrättning behövs för att förvärva marken.
Det kan bli via servitut eller tvångsinlösen, menar kommunen.
Kommunen har räknat med att inflygningsytorna som behövs berör 37 hektar mark, varav 32 är privatägd. Att kommunen vill ha ytterligare 60 hektar mark från markägarna, som inte behövs för inflygning, beror enligt kommunstyrelsens ordförande Dan Nilsson (S) på flygsäkerhet:
– Det är uteslutande en flygsäkerhetsfråga. Skulle vi ha en garanti för att det är bra väderförhållanden skulle vi inte behöva de stora övergångsytorna.
– Det handlar om hinderfriheten, som gäller både framför, bakom och på sidan av banan, säger andre vice ordförande Fredrik Lindwall (C).
Enligt Transportstyrelsen krävs stora ytor för att få flyga i mörker. Hur stora är svårt att svara på.
Joel Karlsson och Leif Facius köpte gården Mommehål 1998. "Jag har gjort affärer med kommunen förr. Det har alltid varit högstbjudande som gäller", säger Leif, som är besviken, och upplever att samma affärsmässighet nu inte återgäldas av kommunen.
Att kommunen får rådighet över marken innebär att de hinder som finns inom området, såsom träd, får avlägsnas vid behov. Det får heller inte uppföras några nya anordningar som tränger in i området.
Markägarna säger dock att de gärna ställer sin mark till förfogande – om det finns ett beslut från folkviljan i fullmäktige som gör det nödvändigt.
– Men något sånt beslut finns inte! säger de alla i kör.
Vi återkommer till besluten.
Enligt markägarna har de också erbjudit sig att själva köpa flygplatsen och låta kommunen hyra av dem – men mötts av tystnad från kommunen. Erbjudandet står dock kvar från markägarnas sida.
Markägarna har lagt kommunens ritning över marken som behövs, ovanpå tomtgränserna. Gula streck är tomtgränser. Kommunen vill förvärva allt inom de röda strecken. Det skulle innebära att flera fastigheter absorberas av kommunen.
Vi tar det från början.
Leif Facius och Joel Karlsson köpte Mommehål av kommunen i slutet av 90-talet.
– Jag ville bygga en hästgård, och ville att ridskolan skulle flyttas hit, eftersom kommunen behöver marken i Målserum till annat. Men det fanns inga förbehåll, säger Leif.
Och området är idag välanvänt som rekreationsområde. Under vårt samtal rider en kvinna förbi. Ytterligare ett par strosar förbi på hundpromenad.
Joel ägde tidigare Källsåker, några kilometer norrut, men sålde gården till Rickard Olsson 2018. De beskriver att de "levt i ett limbo" sedan 2014.
De berättar om barnfamiljer som fått avslag på sina bygglovsansökningar just med hänvisning till en framtida flygplats. Joel Karlsson har tidigare sökt bygglov på sin fastighet nära sjön Hjorten.
– Det var inga bekymmer när det gäller väg, vatten, eller miljö. Men när det kom till samhällsbyggnadsenheten skrev de att det kan uppstå buller från en framtida flygplats, berättar Joel.
– Med den logiken kan man inte bygga något någonstans, eftersom det "kanske ska bli en samhällsnyttig skola där om 50 år", menar Rickard.
Leif Facius visar den välanvända boken: en handbok i skogsvårdslagen, utgiven av Skogsstyrelsen, som Leif haft i sin ägo sedan 1987. Han visar avsnittet om fornlämningar. "Egentligen är det vanligt sunt förnuft, att man inte ska gräva i fornminnen".
Både Joel och Rickard fick sin mark uppgrävd 2020. Arbetet hade varken beställts av kommunen eller de själva. Det var en person med koppling till flygklubben som förr anlitats som konsult av kommunen, som på eget bevåg ville göra marken kring flygplatsen hinderfri. Polisanmälan om skadegörelse lades ned. Rickard menar att han fick ett erbjudande om kompensation från kommunen, men avböjde:
– Varför ska skattebetalarna betala för att någon annan förstört min mark, när kommunen inte beställt jobbet? Det går inte ihop sig för mig, säger han.
Siluett: Rickard Olson. Rickard var en av de som fick sin mark uppgrävd 2020. Arbetet hade varken beställts av kommunen eller de själva. Flera träd togs ned.
Markägarna är kritiska till mycket som gjorts, och inte gjorts, gällande flygplatsen. Att landningsbanan förlängdes till 1199 meter är en sådan sak. Om banan är över 1200 meter behövs nämligen tillstånd enligt miljöbalken. En sådan prövning är en tidskrävande process, konstaterar en utredning som levererades till kommunen 2017.
– Är det verkligen den där sista metern som avgör om dricksvattentäkten vid Hjorten påverkas eller inte? Undrar Rickard retoriskt.
– Vi har orkidéer här på fältet. Vi gör allt vi kan för att sköta om skogen och naturen, säger Leif. Han sveper med handen bort mot skogen och pekar:
– Jag sätter upp fågelholkar här varje år.
Även Länsstyrelsen har yttrat sig om de fridlysta orkidéerna i dikena intill flygplatsen. "Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att skada arten", skrev Länsstyrelsen, när de fick yttra sig över kommunens ansökan att inrätta en flygplats, som kom först 2021. Vi återkommer till det.
Det markägarna främst är kritiska mot är att kommunens investeringar i flygplatsen fortsätter, trots att fullmäktiges beslut– att förlänga landningsbanan – är genomfört.
– Vi tycker att ärendet har gjorts i fel ordning. Är det så svårt att pausa och göra rätt? Politikerna borde backa. Finns det inte andra hål att stoppa pengarna i? Säger Joel.
Leif Facius och Joel Karlsson är två markägare vid Mommehål. Totalt har tolv markägare överklagat kommunstyrelsens beslut att godkänna att lantmäteriet behöver anlitas, för att förvärva markägarnas mark.
Länge har ambulansflygen pekats ut som den huvudsakliga anledningen till investeringarna i flygplatsen. Senast i december 2021 sa Västerviks samhällsbyggnadschef att förhoppningen är att ambulansflygen kan landa inom ett eller två år.
Ambulansflygen kan landa för akuta ärenden redan idag.
Att förlänga banan med 400 meter kostade Västerviks kommun runt tio miljoner kronor.
Men är landningsbanan tillräckligt lång nu?
Och visste inte politikerna att de behövde rådighet över 175 hektar mark, innan de beslutade att bygga ut landningsbanan?
Trots investeringarna når Västerviks flygplats inte upp till de krav som Svenskt ambulansflyg ställer för planerade transporter.
I beslutet som från 2014 är det inte aktuellt att uppgradera flygplatsen till en som är "godkänd för reguljärtrafik".
En uppgradering skulle innebära investeringar och en långdragen miljöprövning, men det skulle också göra att ambulansflygens krav uppfylls.
Låter det snårigt?
I en rad artiklar försöker vi bringa klarhet i vad som hänt, och vad som kanske kommer att hända, med Västerviks flygplats.