Det är enkelt att uppskatta bruksföremål i keramik, både i dess form och färg just på grund av dess oantastliga enkelhet.

Floristutbildad
Som den fina tunna, spröda kanten på en temugg eller en härlig glasyr som lagt en vacker hinna ovanpå den brända leran. Allt som kommer fram ur en keramikers händer är så långt från det massproducerade man kan komma.
För Kerstin har hennes hantverk betytt så oändligt mycket mer än att göra muggar eller snygga grötfat.
- Jag har fått möjlighet att forma efter eget huvud och det sker ju varje dag. När jag skapar i leran har jag ofta klart i huvudet vad jag vill göra. Det gäller att ta vara på ögonblicket, att skapa något som är annorlunda, för intrycken växlar hela tiden, säger Kerstin Svensson-Åhlin.
Kerstin är född i Skåne och det första jobbet blev som föreståndare på Tempo i Hässleholm. Efter det utbildade sig hon till florist, där en lärare blev inspirationskällan till att gå på Capellagården för en utbildning till keramiker.
Hon tittade sig om på Sverige-kartan och fastnade för Västervik där hon kunde bli ansvarig för dekorationer och binderier i en blomsterbutik.
- Efter bara något år i Västervik sökte jag upp fastighetschefen i stan och frågade om jag kunde få hyra en lokal för keramiken. När jag gick därifrån hade jag nycklarna till Aspagården i handen, minns Kerstin och skrattar.

Stampat jordgolv
Där, i husen från 1600-talet var det då helt tomt. Hon mötte en 83-årig man som bott där med sin familj under sin uppväxt, totalt tio personer i en kammare.
- Vi hade bara en öppen spis, men vi hade det bra ändå, berättade mannen med stolthet.
Arvet efter de som tidigare levt i gårdshusen har Kerstin försökt att bevara, genom att inte förändra något i gårdens interiör. Kvar finns både jordgolvet, kullerstenar inomhus och de breda plankorna, samt givetvis de låga dörrposterna som många slagit sitt huvud i...
De första åren var de tre hantverkare i Aspagården. Dels träsnidaren Lennart Sjögren, men också maken Stefan Åhlin som arbetade både med silver och järn.
Stefan höll till i stekarehuset, den plats på gården som förr fungerade som matlagningsplats. 1973 var det fortfarande jordgolv där. I början på 90-talet blev Stefan sjuk, men hans arbetsredskap finns fortfarande kvar i smedjan. Stefan Åhlin avled 2003.
Kerstin själv har även gått en smideskurs, inspirerad av sin makes hantverk och att kunna kombinera smitt järn med keramik.