Resan gick fort för Salam. Det tog en vecka från det att han flydde från Irak tills han via Turkiet, Makedonien, Österrike, och Tyskland kom till Malmö. Där stannade han i tre veckor innan han skickades vidare i landet och kom till slut till ett HVB-hem på Gläntan i Västervik.
- När jag kom dit kände jag ingen. Det var svårt i början, men sedan blev det bättre och bättre.
I drygt ett år har han varit i Sverige och anpassat sig väldigt bra. Språket har han lärt sig och talar utmärkt svenska.
Efter en tid på Gläntan flyttades han till Sjögårda i Skaftet och här trivdes han väldigt bra.
- Här var det bra. Jag fick många kompisar, bland annat Sebastian.
Sebastian Ahl är ungdomsledare vid Sjögårda och han har stöttat ungdomarna som bor där.
- Det är väldigt viktigt att ungdomarna som kommer hit får svenska vänner så att de lär sig språket. Genom att prata svenska med vänner lär de sig svenska väldigt fort.
Salam har varit mycket på ungdomsgården Mejeriet i Västervik. Efter några månader fick han erbjudande om att jobba i caféet.
- Det är roligt att jobba där. Jag har lärt mig baka kakor och sälja fika till gästerna.
Senare i vinter ska han följa med på en skidresa till Sälen.
Har du åkt skidor innan?
- Nej, det blir första gången. Däremot har jag åkt skridskor och det var svårt i början.
Salam bor numera på asylboendet Valstad, då han har hunnit bli 18 år. Han väntar på besked om han får stanna eller inte. Han har sett på Migrationsverkets hemsida att man har fattat ett beslut, men han har inte fått besked om vad.
- Jag väntar på ett brev, det har inte kommit än, trots att det var tre veckor sedan man fattade beslutet.
Andreas Nilsson, som jobbar med ensamkommande barn, tycker att Migrationsverkets sätt att hantera besluten inte är bra.
- Det är en grym process. De kan se att ett beslut har fattats, men de får inte besked med en gång. Under några veckor lever de i ovisshet och det gör att de blir oroliga.
I somras jobbade Salam och de övriga ungdomarna som bodde på Sjögårda i Västerviks gästhamn. De hade en T-shirt på sig där det stod, "Jag vill lära mig svenska".
- Det var en succé. Många turister stannade upp och pratade med dem vilket gjorde att de lärde sig språket snabbare. Jag är stolt över hur grabbarna tog till sig arbetet. De var tvungna att tala svenska för gästernas skull visade framfötterna, säger Andreas Nilsson.