Det är ett viktigt brev som Seyithan Anter har skrivit. Han är lärare på Ludvigsborgsskolan i Västervik och undervisar i svenska som andra språk. Anledningen till att han skrev brevet är att han ser att ungdomar i kommunen inte tar vara på den chans som de har fått, utan väljer konflikt istället för att vara nyfikna på den verklighet de har kommit till.
– Jag är lärare och av den uppfattningen att man både socialt och pedagogiskt måste kunna prata med människor, vilket samhälle blir det om man inte vill göra det utan väljer att slåss?
Han tror att unga politiker som använder sig av vissa ord kan göda en stämning i samhället.
– Det finns inget naturligt försvar för att använda fula ord mot varandra.
Att vara modig
I brevet beskriver Seyithan vad mod är och det är inte att slåss.
– Ungdomar måste villkorslöst kunna ta och ge. Att ta till nävar och slåss är omodigt, det ska man överhuvudtaget inte välja.
I klassrummet försöker han lära ut till sina elever vad som är rätt och fel.
– Jag säger till mina elever, ni har rättigheter men också skyldigheter. Vi lever i en verklighet som vi har hamnat i och då måste man vara nyfiken och försöka förstå sig på den också.
Han återvänder till hur unga politiker har valt sitt språk en sista tiden.
– När man försöker vinna politiska poäng genom hur man uttalar sig offentligt blir det fel. Unga människor lyssnar till ett budskap som förs fram med allt hårdare ord. Det är inte rätt.
Han hoppas att ungdomar ska lära sig att ta ansvar för sitt eget liv och den chans som alla har i Sverige. Det handlar inte om att vara starkast för stunden utan att vara stark och uthållig livet ut.
– Då kan man inte använda sig av knytnävar, då måste man vara pedagogisk och social, säger Seyithan Anter.
Här följer Seyithans brev:
Ungdomar - ni har ett liv
Bästa ungdomar. Ni har tagit mod till er och pucklat på varandra. Men, får jag fråga, hur modigt var det slagsmålet? Ja, inte speciellt mycket, för vad har ni vunnit . Hur mycket längre har ni kommit med ert nya liv här i Sverige.
För ni har ett nytt liv framför er. Det livet är annorlunda än ert gamla liv. Vad som skiljer mest är att ni nu har en chans till något som ni inte hade förut.
Ni kan skaffa er ett lyckligt liv. Ni har idag förutsättningar till utbildning, jobb och i framtiden till en egen familj.
Och ni vet att villkoren här, kort sagt levnadssättet, är annat än det var där ni föddes.
Den som vill lyckas måste - liksom i varje samhälle - rätta sig efter vad som gäller.
Ni har inte enbart chansen till ett gott liv med större möjligheter än de ni hade haft innan. Men, så bästa ungdomar, ni har inte enbart de rättigheter som ni i likhet med era generationskamrater delar, ni har även en skyldighet att göra det bästa av den chans ni har. Och den skyldigheten har ni gentemot alla dem som inte varit lika lyckosamma som ni. Skyldigheten har ni mot era föräldrar, mot era släktingar. Lyckas ni skapa er ett gott liv då har ni något att ger dem.
Så ungdomar ni har mod. Använd det till att kämpa mot de villkor som idag är er och era gelikar till hinder. Till att med gemensam styrka befrämja era villkor och lyckas i att förbättra för er själva. Ni har ju visat att ni har de krafter som behövs.
Segihan Anter