– Ett arbetsliv går så fort, säger hon när vi ses i sakristian för en kort pratstund, alldeles innan högmässan ska börja.
Britt, som är uppvuxen i Linköping, kom till Västervik som nyutexaminerad präst i februari 1980.
– Jag och min man tänkte oss att stanna i Västervik ett år eller så. Inte längre.
Men. Hon har förblivit sin första arbetsplats trogen.
– Jag har trivts så bra både med mitt yrke och med min arbetsplats. Och jag tycker fortfarande att arbetet är väldigt glädjefyllt, säger hon.
Av den anledningen kommer hon faktiskt inte att sluta riktigt än, trots allt.
– Det stämmer. Jag kommer att fortsätta på ett deltidsvikariat i pastoratet under hösten, berättar Britt som fyllde 67 år alldeles härom dagen.
Under sina år i Västerviks kommun har hon haft olika roller inom kyrkan. Hon har arbetat som komminister men även som kyrkoherde under tio års tid.
Sedan 2014, då fem pastorat slogs samman till ett enda stort – Södra Tjusts pastorat – arbetar hon åter som komminister.
– Det har varit roligt eftersom det innebär att jag fått arbeta med mer "prästliga" uppgifter igen.
– Jag kände mig inte lockad av att administrera ett så stort pastorat med allt vad det innebär, säger hon.
Med de nygamla arbetsuppgifterna har hon också haft chans att trappa ner yrkeslivet en aning.
Så vad hägrar när arbetslivet de facto är slut?– Ja, det blir ju ett annorlunda liv, en ny fas.
– Jag uppskattar musik och teater och gillar att resa. Sådana saker hoppas jag kunna ägna mig mer åt framöver.