Christina Sundsmon tål knappt än idag doften av kålpudding. Det var den maträtt hennes dåvarande man lagade den där sommardagen för snart 17 år sedan när de fick beskedet på telefonen.
– Det var en söndag och ändå ville läkaren att vi skulle komma upp till sjukhuset direkt. "Det är allvarligt. Olle har någon form av blodsjukdom".
Sjuk flera veckor
Olle Österberg är 21 år, i augusti fyller han 22. Han är utbildad snickare och jobbar heltid inom byggbranschen. Något Christina Sundsmon inte ens kunde drömma om när det var som svårast.
– Han hade varit hängig med feber till och från under flera veckor. Vi trodde att det var samma virus som jag dragits med, men Olle blev inte bättre. Han blev bara sämre och sämre, med värk i benen och kräkningar.
Det var en ny omgång prover som till slut visade att Olle, fyra år, hade akut lymfatisk leukemi, ALL.
– Vi fick beskedet i Linköping en tisdag, två dagar efter den där sommardagen innan vi skulle åkt på semester.
Respirator
Cellgiftsbehandlingen började samma dag, och fortsatte under drygt två års tid. Det blev en ny rytm i livet: en vecka i Linköping, en vecka hemma i Västervik.
– Olle var helt tyst när vi åkte dit, men sjöng och kräktes när vi åkte hem, säger Christina.
Biverkningarna av medicinerna var tuffa, Olle fick bland annat lunginflammation och hamnade i respirator åtta dagar. Men han repade sig så sakta, och kunde börja skolan när det var dags för det.
– Två år efter respiratorn sprang han VO-joggen och kom på tionde plats, säger Christina som förstås gladdes extra mycket åt sonens bedrift.
– Han var väldigt sportintresserad och ville prova allt, vilket han fick förstås.
Femårskontroll
Olle Österberg har nyligen varit på sin första femårskontroll, som visade att allt var bra. Förra gången var han 16 år, men den här gången ville han gå ensam till läkaren. Som vilken 21-åring som helst alltså.
Ja, förutom att han byggt sitt eget hus då.