Jessica Hallberg och Josefine Jansson är undersköterskor och Marita Brorsson vårdbiträde på det särskilda boendet Rosavilla i Västervik. Trots att alla tre ser sig som hyfsat politiskt intresserade, har ingen av dem definitivt bestämt sig för vilket eller vilka partier som ska få deras röster i valet.

– Jag väger mellan två olika. I slutändan blir det nog magkänslan som avgör. Men förhoppningsvis har jag bestämt mig innan jag står i vallokalen, säger Jessica Hallberg.

Josefine Jansson är alldeles färsk som undersköterska, men har vikarierat på Rosavilla under studietiden. Hon har inte heller bestämt sig.

– Jag behöver läsa på lite mer först, säger hon.

Under de år hon har utbildat sig och jobbat extra har det blivit tydligt för henne att mer personal behövs inom äldreomsorgen.

– Nu går jag på ett heltidsvikariat men tidigare blev jag ofta inringd. Det var ju positivt i och med att jag ville jobba, men det kan också skapa stress för de andra när de inte hittar någon att ringa in.

Högre löner står också på önskelistan för undersköterskorna som hänvisar till att jobbet är både fysiskt och psykiskt påfrestande.

Jessica Hallberg har varit på Rosavilla i sju år, och innan dess på flera andra boenden samt inom hemtjänsten. Men hon har också arbetat inom industrin, där hon tjänade betydligt mer, trots att jobbet varken var tyngre eller krävde högre kompetens.

– Dessutom är det här jobbet mycket roligare, säger hon.

Under den senaste mandatperioden har kommunens politiska majoritet drivit igenom en reform som innebär att alla kommunanställda har möjlighet att jobba heltid, om de önskar. Jessica Hallberg ser det som positivt att de anställda själva kan få välja i vilken grad de vill arbeta.

Men reformen har inte enbart fallit i god jord. Marita Brorsson har 36 år i branschen och har sett förändringar, både positiva och negativa, över tid. Effekten av just heltidsreformen blev inte bra, trots goda intentioner, tycker hon.

– Det har blivit svårare att lägga bra scheman och många tvingas jobba väldigt många dagar under en sexveckorsperiod. Det tar bort friheten och arbetsglädjen och det blir ingen tid för återhämtning, säger hon och förklarar att den politiska majoritetens sätt att sköta denna reform gör att Socialdemokraterna inte kommer att kunna räkna med hennes röst i år.

Vilka som i stället får hennes röst har hon inte bestämt än.

– Jag lyssnar på debatter för att ta ställning. Även om jag kommer att gå i pension innan nästa val så är frågan viktig. Jag tänker ju på mina kollegor.

Kommunfullmäktiges ordförande Dan Nilsson (S) säger sig vara "smärtsamt medveten" om att reformen inte fungerat överallt. Han är ändå stolt och glad över att den genomförts då den enligt honom tar avstamp i ett jämställdhetsperspektiv.

– Jag har själv nära och kära som jobbat inom vård och omsorg i hela sina liv och inte haft möjlighet att jobba heltid. Nu när de går i pension får de betala priset.

För att lösa problemen krävs enligt Dan Nilsson en viss flexibilitet från de anställda. Men också en fortsatt dialog med personalen och utbildning av de chefer som lägger scheman.

– Det är ett ständigt pågående arbete och jag har ingen super-quick-fix, säger Dan Nilsson.