Peter föddes i Malmö år 1960. Mamma Aase, som var hemmafru, kom från Bornholm och pappa Arne, som arbetade som ingenjör, kom ursprungligen från Jylland. De bosatte sig i Malmö och Peter växte där upp tillsammans med dem och sin tre år äldre syster.
Han gick i skola i Malmö och läste naturvetenskap på Malmö latinskola. Efter studenten fick han jobb på svenska ABV i Östtyskland, där pappan arbetade vid byggandet av en sportanläggning. Peter fick jobb som "smörgåsnisse" och hjälpte till med diverse småjobb.
Av de anställda var de flesta svenskar med familjer. Familjernas barn gick då i skola i väst, på andra sidan gränsen. Under cirka två års tid fick Peter i uppgift att varje vardag, i en Volvo herrgårdsvagn, köra barnen, via Checkpoint Charlie, till skolan i väst. Det var en resa som tog tid med passkontroll och stämplar och allt som krävdes vid en passage.
Läkarstudier
Hemma i Sverige igen var det dags för Peter att göra sitt yrkesval. Hans tankar under åren var att bli arkeolog, sötvattensforskare, ekologisk bonde eller läkare. En annan tanke som grodde hos honom var att syssla med musik på heltid, eftersom han musicerat under hela sin uppväxt.
- Jag valde då att läsa till läkare, säger Peter, musiken kunde jag ju syssla med ändå. Tvärtom hade ju varit svårare, skrattar han.
Redan vid åtta års ålder började Peter spela fiol- Han hade, som de flesta andra barn, börjat med blockflöjt, men mamman valde fiol, vilket också hans musiklärare föreslog. Kanske berodde det även på att systern dansade folkdans. Även Peter själv dansade senare i olika folkdanslag i trakten.
Övade gjorde han flitigt. Han fick nämligen 25 öre av mamman om han spelade läxan minst 20 gånger. Detta gjorde att han alltid lärde sig melodierna utantill.
Riksspelman
Vid samma tid, tolv år gammal, hade Peter läst om en kvinna som var riksspelman. Han blev oerhört intresserad och ville själv bli riksspelman. År 1974, tretton år gammal, spelade han i Uddevalla för första gången upp för Zornjuryn och tilldelades, något besviken, diplom. Men för att få kalla sig riksspelman är det silvermärke som gäller.
Peter provade några gånger till vid olika tillfällen att få silvermärket och år 1982 lyckades han, vid en uppspelning i Linköping, till sist att få silver och rätten att kalla sig riksspelman.
Peter hade under tiden börjat läsa medicin i Lund. Hans musikintresse höll dock på att kullkasta planerna på en läkarbana, då han hellre läste musik än medicin. Men han fullföljde ändå studierna "eftersom de ju var viktigast".
År 1984 träffade han Maria Gärding. Hon var hörselvårdsassistent och spelade, liksom Peter, fiol. Maria hade växt upp i Västervik, där pappa Stefan Gärdin var läkare och mamma Ingrid lärare. I Västervik hade Maria, tillsammans med kompisen Ulrica Jansson, studerat violinspel för bland annat Ivar Pierrou. Då Maria var ny i Malmö, så sökte upp spelmanslaget i staden för att ha några att spela med. Det var där Peter fick upp ögonen för henne.
De två blev ett par och år 1988 flyttade de norrut, ända till Kalix. Där fick Peter ett vikariat på långvård och medicin. Han gjorde där även sin AT-tjänstgöring på Kalix lasarett.
Zornjuryn
Samma år fick Peter ett erbjudande att bli medlem i Zornjuryn, som har till uppgift att bedöma uppspelningar och besluta om tilldelning av diplom samt brons och silvermärken. Silvermärket betyder att man klarat provet till riksspelman. Guld kan man inte spela upp för utan tilldelas bara synnerligen framstående traditionsbärare. Idag är det nio personer som turas om att sitta i juryn, varav Peter alltså är den ene.
Efter två och ett halvt år i Kalix, med långa vintrar, ville paret flytta söderut igen. Peter hittade en SD-tjänst i Gamleby och de flyttade till Västervik. Maria lyckades att få ett arbete som audionom (hörselvårdsassistent) på Västerviks sjukhus.
1990 föddes första barnet, sonen Måns, och 1997 föddes Nils. Båda barnen är idag utflugna, men Peter och Maria stortrivs i Västervik, där de bott sedan dess med undantag av två år i Ystad.
I samband med husläkarreformen blev en tjänst ledig som specialist i allmänmedicin efter Staffan Bergman och Peter fick tjänsten.
Givetvis är Peter med i och vice spelledare i Tjust spelmanslag. Han var tidigare även aktiv inom bordtennisklubben i Västervik.
Tillsammans med spelmanslaget var han initiativtagare till Petter Dufvastämman som uppfördes i Gunnebo under fem års tid. För tillfället är stämman vilande, då det är svårt att hitta personer som är villiga att hjälpa till.
Diskofil
I samband med att Peter sökte efter en speciell grammofoninspelning, fick han stor hjälp av nu framlidne Sölve Eriksson i Västervik, som var en stor samlare av skivor. Även Peter fick upp intresset och har idag en samling på cirka 20 000 skivor, mestadels gamla stenkakor.
Han spelar upp en låt hämtad från vaxrulle med Johan Sundell, en spelman som verkade i Västervik fram till sin död 1923.
- Visst är det fantastiskt att man har kunnat bevara så gammal musik och ha möjlighet att höra hur de lät på den tiden, säger Peter lyckligt.
Mest samlar Peter på svensk folkmusik, men också svensk schlager och jazz.
Peter är även världsmästare i träskofiol, som soloartist blev han det år 2014 och tillsammans med spelkamraten Eva Johansson år 2015.
Till nästa vår hoppas Peter ha kommit ut med en egen soloskiva, där han spelar träskofiol och vanlig fiol.
- Jag måste också tillägga att just här runt Västervik finns mycket musik från gamla tider, säger Peter. Tjust är tillsammans med Växjö en av de två orter där flest antal småländska notböcker hittats. Vi bor i en verkligt rik folkmusikbygd, avslutar han.