Det var natten till den 6 augusti som det första inbrottet drabbade Jami Hundsport på Kolonivägen i Västervik. Några veckor senare, natten till den 25 september, var det dags igen. Någon krossade en ruta på baksidan och tog sig in i lokalen, med sig fick gärningsmannen pengar från butikens kassa.
– Jag blev väldigt uppgiven eftersom det bara var sex veckor efter det första inbrottet. Jag har fått beställa extra strålkastare och satt in säkerhetsglas. Det kostar ju en massa pengar, säger Mi Nilsson.
Vid båda tillfällena polisanmälde Mi Nilsson händelserna men responsen från polisen uteblev. Ingen brottsplatsundersökning gjordes, och de var heller inte intresserade av att ta del av personalens bilder från inbrotten.
– Det upprättades en anmälan via telefon men de dök aldrig upp, efter det har jag inte haft någon kontakt med polisen i Västervik. Jag fick ingen förklaring till varför de inte dök upp och de bad mig att kontakta dem om jag hittade något de kunde ha nytta av.
Hur känns det att polisen inte kommer när man blir utsatt för ett sånt här brott?– För mig känns det som att det tyvärr är en del av samhället idag. Det är hederliga människor som får betala för att buset ska få hålla på. Och ingen tar tag i det. Det finns väl inga resurser men det är ingen ursäkt tycker jag.
– Det är ju ändå Sverige vi lever i som har varit ett väldigt gott samhälle där man ska känna sig trygg, det gör man ju inte längre.
Ulf Gollungberg, förundersökningsledare hos polisen i Västervik, berättar att inkommande anmälningar granskas och bedöms av Polisens kontaktcenter (PKC) i Kalmar. De tar sedan beslutet om att skicka, eller inte skicka, eventuella polisinsatser. Någon förundersökning inleddes aldrig efter Mi Nilssons andra samtal.
– Det verkar som att man gjort bedömningen att det inte är någon idé och man har aldrig lagt ut ärendet till polisen här i Västervik. Sedan omorganisationen så är det tyvärr andra prioriteringar och det krävs en hel del för att polisen ska åka ut, säger han.
– Den prioriteringen slår ju lite illa för oss. Vi har tidigare åkt på de flesta ärenden men nu är det färre, lägger han till.
Är det många brottsplatser som ni inte kan undersöka?– Vi har en brist på tekniker och lokala brottsplatsundersökare vilket drabbar mestadels mängdbrott, såsom stöld och inbrott. Det gäller inte för våldsbrott. Undersökningar hos företag, skolor har blivit färre än tidigare.
Anmälaren berättade att det fanns bilder från inbrotten men att ni inte var intresserade av dem. Hur kommer det sig?– Det krävs en hel del för att få fram någon gärningsman, sedan att det finns bilder är givetvis bra. Men den som mottagit anmälan har gjort den bedömningen.
Kan detta minska förtroendet för polisen?– Det klart att så blir det ju. Men en ny grupp har skapats som ska vara lite mer förebyggande och rikta in sig mot personer som begår mycket företagsinbrott. Man har också lite mer kontakt med företag och föreningar för att skapa förtroende.