Det fanns en längtan i luften inför årets Visfest. Många artister hade inte uppträtt inför publik sedan pandemin började och publiken hade tydligt längtat efter livemusiken. När supernumret Fest Totale inledde årets festival var det upplagt för ett glädjerus.
– Det kändes som att det var ett kosläpp, artisterna har inte fått spela på över ett och ett halvt år, säger Calle Åstrand, VD för Visfestivalen och fortsätter.
– När Fest Totale-gänget klev av scenen tog de upp gitarrerna och fortsatte spela tillsammans.
Enligt Calle Åstrand fanns det en tydlig tanke med att börja just med "kaosnumret" Fest Totale, där Stefan Sundström, Lars Demian, David Tallroth, Carolina Miskovsky, Ellinor Brolin och Johan Johansson samtliga uppträdde.
– Det var någon sorts Visfestivalen allstars-band. Jag som jobbar med film tycker det var dramaturgiskt bra att ha en så glädjefull start för att sedan avsluta med Lisa Nilsson efteråt med sin känsla, säger Calle Åstrand.
Lördagens konsertkväll hade en motsatt dramaturgi. Harriet Nauer inledde kvällen med vacker uppsättning låtar om sorg och krossade hjärtan. Albin Lee Meldau klev sedan upp på scen med sin akustiska gitarr och förkunnade att kärleken var kall och hård, och de känslofulla låtarna blandades med skratt från publiken. Kvällen avslutades sedan med Miss Li som bjöd på en fartfylld fest.
– Jag tycker festivalen har varit helt fantastik, en av de bästa festivalerna någonsin. Från scenen har det verkligen varit musikalisk toppklass, säger Calle Åstrand.
Det enda han saknade med årets festival var en ännu större publik.
– Publiken betyder väldigt mycket för oss. Just visfestivalen har ju en väldigt speciell publik. Det är en publik som verkligen uppskattas av artisterna som spelar här, den är väldigt kärleksfull, men också kunnig. De lyssnar och vill lyssna. Den relationen mellan artister och publik är vad som gjort Visfestivalen framgångsrik och anledningen till att Visfestivalen överlever, säger Calle Åstrand.