Ricky förvandlar drivved till konstverk

Det bästa Ricky Nilsson vet är att åka till västkusten, parkera bilen med släpkärran och gå längs med stranden och leta drivved. Eller att sitta på ett berg och hämta inspiration till kommande projekt. Ibland åker han norrut, ger sig ut i oländig terräng för att samla knotiga, åldrande rötter. Rötter som han vrider och vänder på tills de själva avslöjar vad de föreställer. Kanske ett fågelhuvud med lång näbb. Eller en vattenslipad klippa som får samsas med fiskenät och bojar, måsar och flöten intill pittoreska små sjöbodar.


Ricky Nilsson började sin "yrkesbana" som hockeyspelare i Stockholm. Sedan dess har han jobbat inom vården, numera med ensamkommande flyktingbarn.

När han la hockeyn på hyllan behövde han något att fylla fritiden med. Lite otippat blev det rötter och skapande som fångade hans intresse.

- En kompis hade rotkonst som hobby och tyckte att även jag kunde börja med det. Jag gjorde också om gamla saker som min mamma sålde på loppisar. Jag fick många kommentarer om att de var fina så jag sökte mig till marknader och mässor istället, framför allt med rotkonsten.

- Rötterna hämtar jag i Norrland. Det är ett äventyr i sig. Jag samlar in rötter som ligger och flyter i vattensamlingar där det varit avverkningar.


Som liten var Ricky Nilsson ofta i Stockholms skärgård. Familjen campade också mycket längs med västkusten.

- Jag har alltid gillat att gå vid strandkanten och leta fynd, har också ett stort intresse för sjöbodar. Jag tror det kommer från filmerna om Saltkråkan.

Rotkonsten utökades så småningom med både små och stora konstverk där sjöbodar är i fokus. Antingen ensamma, eller i ett enda gytter med många olika detaljer som associerar till kusten och fisket.

- Sedan har själva monterbyggandet på mässor nästan blivit en egen grej. Det är väldigt roligt och jag har flera gånger fått pris för bästa monter.


Sedan fem år tillbaka finns Ricky Nilsson på mässan i Nordstan i Göteborg under några veckor i november, december.

- Jag har deltagit i många olika mässor genom åren, men nu hinner jag bara med Nordstan. Det tar ju lite tid att tillverka sjöbodarna.

Det som också tar tid är att leta drivved. Två, tre gånger per år åker han till västkusten, eller andra ställen, för att samla ved och andra fynd.

- Det är svårare att hitta ved och skrot nu än förr. Men letandet är ju samtidigt min semester.

Framöver vill han jobba mer med keramik och skrotkonst. Att få igång brännugnen och att lära sig svetsa är några av målen.

Varefter sjöbodarna och "skrotfåglarna" blir klara hamnar de till försäljning vid Café Kårtorp. Där sköter hans mamma Ann-Marie Nilsson butik och loppis mellan april och september.

- Här i Björnsholm har jag bara min verkstad. När vi flyttade hit för sju år sedan var planen att även ha café, loppis och försäljning av hantverk här, men det hinner vi inte med just nu.

Mycket tid har lagts på letande efter drivved och rötter de senaste 25 åren, och många timmar har Ricky Nilsson tillbringat i sin sjöbodsverkstad.

- För mig är det en avkoppling. Men jag drivs också av den uppskattning jag får, den uppmuntrar och utvecklar mig.