Branterna kring Stora Vrången i Dalhem djupt inne i Tjust är en del av samma dalgång som börjar vid kusten i Västervik och därmed är en fortsättning på Gamlebyviken.

135 meter över havet
En gång i tiden - efter istiden - var det alltså havsvik ända upp till Dalhem.
- Högsta kustlinjen ligger 135 meter över havet, berättar hembygdsforskaren Rune Oppgården som i lördags ledde länsstyrelsens guidade vandring genom reservatet.
Stora Vrångens naturreservat bjuder på skiftande naturtyper.
I branterna växer ädellövskog - där ask, alm, lind och lönn dominerar - med gläntor av ängar som betas av kor.
Högre upp härskar magra tallskogar.

Hela skalan
- Här finns hela skalan av svensk vegetation och olika naturtyper, säger Rune Oppgården.
Längs klippbranterna i söderläge vid sjön har det också uppstått ett slags varmare mikroklimat som gjort att en gammal typ av skog överlevt.
- Det finns kvar skog från bronsåldern. I dagens klimat har granen tagit över. Vi rensar från små granar ibland, berättar Rune Oppgården.

Högg ner träden
Det kunde dock ha funnits ännu mer lövskog men på 1940-talet när det var brist på bränsle högg man ner mycket av ädel-lövträden.
Förr var också mer av marken uppodlad och mer öppen.
Torplämningar vittnar om en omfattande bebyggelse.
Ett av torpen bär det spännande namnet Björndalen men det är osäkert om det någonsin funnits björn i området.
Torpet kan istället vara uppkallat efter en man vid namn Björn.