Lokalpolisområde Västervik sträcker sig över flera kommuner, däribland Hultsfred och Vimmerby. Emma Dolk arbetar i Vimmerby och det är hit till polishuset som barnen kommer för förhör.
Våld i hemmet
Så här kan det gå till:
Det är en helt vanlig skoldag när Anna, 6 år, söks upp i korridoren av en fritidsledare, för att följa med till polishuset. Fritidsledaren har utsetts till Annas tillfälliga vårdnadshavare. Anna snart ska förhöras av polisen.
På polishuset i Vimmerby väntar Emma Dolk som är barnförhörsledare. Hon har förberett sig noga inför förhöret.
När Anna anländer möter Emma henne i dörren. Hon är noga med att hälsa på Anna först. Emma småpratar och frågar hur bilresan varit. Sen går de mot väntrummet.
I väntrummet finns leksaker, spel och målarpennor. Emma försöker tidigt känna av hur Anna är som person.
Efter en stund går de in i förhörsrummet. I rummet finns två fåtöljer och ett bord. Emma presenterar sig en gång till och förhöret spelas in på film.
Bredvid förhörsrummet ligger ett medhörningsrum. Där inne sitter någon från socialtjänsten, barnets särskilda företrädare, en av Emmas kollegor samt en åklagare.
Åklagaren närvarar eftersom det är hen som är förundersökningsledare för ärendet.
– Åklagaren kan själv inte förhöra barnet utan där är vi som barnförhörsledare deras hjälpande hand, säger Emma Dolk.
Ett barn som är under 15 år ska nämligen inte behöva vittna i tingsrätten. Eftersom förhöret ska motsvara ett domstolsförhör är det viktigt att barnet berättar innehållsrikt och fritt, förklarar Emma Dolk, när hon berättar om hur ett barnförhör kan gå till.
Förhöret med sexåriga Anna är ett fiktivt fall. Polisförhör med barn går till på samma sätt i hela landet.
– Det har stora fördelar. Åklagare och tingsrätt kan strukturen, eftersom vi arbetar efter samma mall, säger Emma Dolk.
Vi återgår till det fiktiva förhöret med Anna.
Anna behöver inte sitta still under förhöret. Det kan hända att hon får sitta och rita. Men helst ska inga leksaker följa med, då kan hon tappa fokus.
– Om barnet vill stå, eller sitta upp och ner, så går det bra. Det enda barnet inte får göra är att sitta i mitt knä. Vi vill ge barnet de bästa förutsättningarna för att kunna berätta. Det är vårt mål under förhöret, säger Emma Dolk.
Det finns vissa grundregler som Emma måste följa när hon förhör ett barn. Hon brukar använda sig av vissa formuleringar som:
– Det är viktigt att vi förstår varandra. Om det är något du inte förstår så är det viktigt att du säger till och om du inte vet svaret så säg att du inte vet.
Ibland händer det att Emma behöver ställa samma fråga två gånger, men då brukar hon ofta inleda med att säga att hon är nyfiken och vill veta mer, så att barnet berättar en gång till.
Efter en stund tar de en paus.
Anna får gå ut väntrummet, leka och även träffa den trygghetsperson, fritidsledaren, som har följt med.
– Pausen gör vi både för min skull och för barnets skull. Det är väldigt jobbigt för barnet att berätta och då är det viktigt att ta en paus.
Under pausen går Emma Dolk in i medhörningsrummet för att prata med sin kollega och de andra som sitter där. Hon behöver få veta om de har något att tillföra.
Ibland händer det att hon avslutar förhöret direkt efter pausen.
Efter förhöret är Emma Dolk skyldig att informera barnets vårdnadshavare.
– Så fort barnet har gått brukar jag ringa, om det inte är så att vårdnadshavaren är misstänkt. Ibland kan det hända att vi måste göra en husrannsakan. Och det är ganska vanligt att jag förhör den misstänkte direkt efter det att jag förhört barnet. I så fall ringer vi den misstänkte och kallar till förhör samma dag.