Med utgångspunkt av att röra sig till musik i egen takt, på eget sätt som disco innebär, öppnar det upp för att alla kan vara med. Christina Hägglund från Västervik är numera pensionerad med har arbetat många år på Syncentralen som synpedagog. Vid förfrågan från tidigare arbetskontakter har hon nu startat en discogrupp.
– När jag jobbade på Syncentralen ordnade jag grupper av olika slag för de synskadade, och efter att jag slutade arbeta har vi fortsatt att äta lunch ihop, säger Christina Hägglund.
– Det var en dam bland dem som hade sett på programmet Fråga Doktorn på TV, där de pratade om någon i Stockholm som hade startat disco för att hålla igång och röra sig. Hon tyckte det såg så himla kul ut, och frågade mig om jag ville dra igång en grupp.
På dansen som arrangeras på Medborgarskolan, finns både de som är synskadade och inte synskadade, den är till för alla seniorer som vill röra sig mer.
– Det var inte svårt att få ihop ett gäng, utan det fylldes snabbt upp till en grupp.
I lokalen står discokulor och snurrar i olika färger för rätt känsla, belysningen är dämpad och Christinas dator är inkopplad till högtalare som spelar musik från 70-, 80 och 90-tal.
– Vi dansar i två timmar varje gång och har en fikapaus där emellan.
Vad har du fått för respons?
– Åh, deltagarna tycker att det är jätteroligt. Man rör ju hela kroppen, och disco är ju en fri dans, så var och en kan dansa efter egen förmåga. Även de som har rullator är med, och de kan börja med den, men rätt var det är står rullatorn i ett hörn. Vi har även en kvinna som är helt blind, och hon har med sig sin ledarhund.
– Vi har en kvinna som sitter på en stol också, och rör överkroppen efter sin förmåga, och andra dansar som vanligt på golvet.
– En av deltagarna uttryckte sig också så här en gång: "Det här är ju så himla bra, för då slipper man ju hålla i en svettig karl när man dansar".
Till hösten planeras ytterligare en omgång av seniordisco och nu under våren kan man komma och prova på för att se om det passar.
Vill hålla igång kroppen
Nora och Lennart Karlsson från Västervik är ett par som valt att gå med i discogruppen.
– Det är för att jag vill kunna röra på mig till musik, säger Nora Karlsson. Jag tycker det är jättebra på alla sätt. Jag har varit ute och dansat mycket förr, och då jag har rullator nu så tyckte jag att det här var ett bra alternativ.
– Jag brukar simma i rehabs varmvattenbassäng också, men jag tycker om att dansa, och så kommer man ju ut och träffar andra människor samtidigt som jag är här och rör mig.
Noras make har också varit väldigt aktiv tidigare och ser bara fördelar med att hitta olika former att röra sig på.
– Jag har hållit på med fristående gymnastik i Gymnastikföreningen i 30 år av mitt liv, och även spelat fotboll, säger Lennart Karlsson. Men så ramlade jag nedför en stege och skadade knät. Det är lätt att bli sittandes.
– Jag låg där halvliggandes framför tv:n i soffan. Och eftersom jag tränat mycket förut och sedan slutade, så är det lätt att lägga på sig i vikt också.
Vad är det som gör att det här passar dig?
– Man får ju röra på sig lite lagom, och jag kan röra de delar av kroppen som jag inte har ont i. Det är ju dans utan några krav på hur det ska gå till.
Ser bara konturer
Monica Wennberg är en av de som är synskadade och som deltar i den nya gruppen. Hon tycker att det är ett bra initiativ.
– Det här är tredje eller fjärde gången nu, säger Monica Wennberg. Jag går på gymnastik på tisdagar och så nu på det här.
Synskadan som Monica har gör att hon bara ser konturer när hon pratar med någon.
– Jag har haft synskadan sedan 15 år tillbaka i tiden och det har försämrats gradvis. Men jag kommer inte att bli blind säger läkarna, utan får behålla ledsyn. Men här behöver jag inte se något, jag dansar ju för mig själv.
– Det är viktigt att hålla igång fysiskt. Det här ger bra motion och jag blir svettig. Jag har en ond axel, men man bestämmer själv hur man vill röra sig.