När Sigge Leander blev sjuk, inte så långt efter att hans pappa konstaterats smittad med covid-19, misstänkte familjen att även Sigge fått viruset. I mitten av januari fick han det bekräftat, han hade fått covid.
Sigges mamma Caroline Lindqvist berättar att Sigge inte blev så jättesjuk, han fick feber, lite hosta och tappade en del av smak- och luktsinnet. Och så blev han väldigt trött.
Problemet är att han inte blivit bättre.
– Han har feber som kommer och går och på sistone har han tappat matlusten, säger Caroline.
Under den här tiden har det förstås blivit en hel del besök hos läkare, men inga prover som tagits visar på en pågående infektion, eller några andra tecken på sjukdom.
Hur mår du nu?
– Jag känner mig trött och illamående. Det blir värre när jag äter, och när jag inte äter. Och det gör ont i kroppen när jag rör på mig, säger Sigge.
I förra veckan fick han träffa en barnläkare på Västerviks sjukhus.
– Det kändes bra och vi är jättetacksamma för det, säger Caroline.
– Det är ju tyvärr inte mycket någon kan göra, men det är i alla fall skönt att ha någon att vända sig till.
Den senaste tiden har problemet med långtidscovid hos barn uppmärksammats lite extra sedan SVT fått fram uppgifter från Region Stockholm som visar att drygt 200 barn här fått diagnosen långtidscovid.
– Jag tror det är bra att det uppmärksammas. Det har varit mycket fokus på smittspridning och hur det drabbar de äldre, och det är ju så klart viktigt, men det är också viktigt att förstå att det även kan drabba barn, säger Caroline.
Det finns just nu inga svar på varför långtidscovid uppstår, om det är en del av sjukdomen eller om den orsakas av covid, men är en egen sjukdom. Än så länge finns heller inga riktlinjer för hur den ska behandlas.
En del regioner har börjat arbetet mot långtidscovid. I Östergötland har en tredje mottagning nyligen öppnats. Tanken med särskilda covidmottagningar är att patienterna ska få möjlighet till den vård just de har behov av och här finns både läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och vårdadministratörer som bedömer patienterna.
I Region Skåne satsar man på att försöka kartlägga besvären för att se vilken behandling som har bäst effekt.
Sedan Sigge insjuknade i januari har han inte kunnat gå till skolan, men han har försökt hänga med så gott han kunnat hemifrån.
– Det är ganska tråkigt att inte kunna göra nånting, säger Sigge.
– Vi har haft möte med lärarna på hans skola och de har varit väldigt förstående. Vi hoppas att han ska kunna börja gå igen litegrann. Det är ju inte allt som funkar lika bra att göra hemma och det värsta är ju att han missar allt det sociala, säger Caroline.
Även lillasyster Cajsa har varit tvungen att stanna hemma på grund av att Sigge varit sjuk, trots att varken hon eller mamma Caroline har haft några symptom alls.
Men nu har Sigge fått klartecken på att han inte smittar och Cajsa får äntligen gå till skolan igen.
Familjen har inte hört talas om några andra barn i Västervik som drabbats av samma sak, men Caroline har hittat en grupp på Facebook där drabbade utbyter erfarenheter.
– Det är skönt att se att det finns andra som är i samma situation, säger hon.
Och även om de är glada för att Sigge inte varit så sjuk att han behövt sjukhusvård finns oron för framtiden där.
– Man vet ju inte hur länge det håller i sig. Vi har ju inte sett någon bättring än, det har varit ungefär likadant hela tiden.
Därför är hon också glad för att regeringen nu satsar på att få igång forskningen kring långtidscovid.
– Det är skönt att det är på gång.
Än så länge hamnar Sigge egentligen utanför kriterierna för långtidscovid, eftersom man då ska ha haft symptom i tre månader och Sigge nu varit sjuk i drygt sju veckor.
På webbsidan langtidscovid.se har en grupp läkare med olika specialiteter, som själva drabbats av långtidscovid, samlat den kunskap och information som finns och fyller på allteftersom ny tillkommer.
I en intervju i Läkartidningen berättar en av webbsidans representanter, läkaren Lisa Norén, att många vittnat om ett skeptiskt mottagande av vården, när de sökt hjälp. Hon säger till tidningen att om hon inte hade varit läkare och kunnat ta reda på det hon har tagit reda på, hade hon kanske fortfarande varit sängliggande.