Gudstjänsten inleddes av Karin Sanell, församlingspräst i Misterhult. Hon höll ett tacktal till Nils-Henrik, och hon sade bland annat att han gjort en ovärderlig gärning i församlingen och församlingarna under sina 43 år som präst.
Nils-Henrik berättade såväl glada som sorgsna minnen från sin tid inom Svenska kyrkan. Hans predikan upptogs till stor del av tro kontra liv.
– Min far, provinsialläkaren, berättade Nils-Henrik, var helt emot och besviken på prästerskapet, bland annat efter att han träffat en prästfamilj som behandlade sina egna barn och fosterbarn på helt olika sätt. Fosterbarnen fick alltid lida. Detta hade min far med sig genom hela livet, det satt som en tagg i hans hjärta. Detta beteende stämde inte överens med en prästs tro och leverne. Han fick dessvärre inte veta att jag senare prästvigdes, han avled redan när jag var ung.
Efter avslutad gudstjänst avtackades Nils-Henrik med en symbolisk gåva av Karin Björk, kyrkoherde i Södra Tjusts pastorat, en frälsarkrans, ett armband med religiös symbolik, initierat av förre biskopen i Linköpings stift, Martin Lönnebo.
Det tog lång tid för församlingen att lämna kyrkan, alla villa tacka Nils-Henrik för de gångna åren och det var en rörd Nils-Henrik som efter gudstjänsten fortsatte till församlingshemmet, där många församlingsbor och kyrkoanställda fortsatte hyllningarna under hela eftermiddagen.
Nils-Henrik berättade där bland annat om intressanta och underhållande människor han träffat under sin gärning inom kyrkan.
I praktiska livet har Nils-Henrik och hans fru Agneta redan lämnat Hjorted. De är numera bosatta i Västervik.