Anders Sjögren och Ellinor Harrysson är de två journalister som arbetat längst på redaktionen i Västervik. Ellinor började extrajobba för tidningen år 2011 och Anders Sjögren anställdes året därpå.
- I början var det mest småjobb, berättar Ellinor, men år 2014 fick jag tips om att Bostadsbolaget i Västervik hade en lägenhet i Stockholm och att det var något som jag borde titta närmare på. Det blev ett scoop där vi var först och historien växte sig större och större ju mer jag skrev. Det hela slutade med att Bostadsbolaget kände sig tvingade att säga upp lägenheten i huvudstaden.
Anders första stora reportage var branden vid Järnförädling år 2013. När Anders meddelade redaktionen i Vimmerby om branden, var de beredda att skicka en reporter från Vimmerby för att skriva om den.
- Det grämde mig, säger Anders, fortfarande lite irriterat. Jag sa vad jag tyckte och undrade varför jag inte fick skriva det, jag var ju ändå där. Han fick tillåtelse att bevaka branden och i slutändan blev det ett bra reportage, även om man vid redaktionen i Vimmerby ändrade lite grand i texten. Jag tror nog att de flesta blev nöjda med min bevakning.
Många händelser
Och detta är bara en liten del av allt de båda reportrarna fått vara med om genom åren. Under det senaste året är de misstänkt anlagda bränderna i och runt Ankarsrum något som fått stor uppmärksamhet, där såväl Anders som Ellinor lagt ner mycket arbete på sina reportage.
- Lastbilen som blev hängande på Skramstadbron härom året, började för vår del som en mindre trafikolycka vid Hermanstorp, skrattar Ellinor. Jag åkte dit, men hittade inte tillstymmelse till någon olycka. Tillbaka på redaktionen fick vi på Aftonbladets hemsida se en bild på en lastbil som hängde halvvägs ut över bron vid Gamleby. Det blev snabbtransport dit och den syn som mötte oss glömmer vi nog aldrig. Chauffören i lastbilen måste ha haft änglavakt.
- Huset vid Roddklubben har ju också blivit en segdragen historia, inflikar Anders. Den historien fick vi också via tips från en läsare. Tidigt en morgon bröt sig polisen in i huset och tack vare tips var jag där och fick ögonblicksbilder på händelsen. Det har ju sedan blivit, och är fortfarande, en ren följetong, tillägger han.
Hot om våld
Det finns också ett antal reportage som bland annat satt djupare spår hos de bägge reportrarna, såsom händelser med mord och hot. Även tidningens reportrar har fått motta hot. Ett exempel är de misskötta husen i Ankarsrum och Blackstad, där spåren ledde mot Ryssland och vi tvingades sluta efterforskningarna.
Också artiklar om fastigheterna på Skolvägen i Överum väckte ilska och förtäckta hot mot tidningens reporter. Vår tidning uppmärksammade, efter tips, att bland annat mögelskador i husen hade målats över. Meningen var att husen skulle hyras ut till Migrationsverket. Fastighetsägaren menade att allt gått rätt till, men Migrationsverket drog sig snabbt ur affären efter artikeln i Västerviks-Posten.
Agneta Sjödin ville dansa
Anders berättar om hur gärna han ville åka till Stockholm för att skriva om när Tackis skulle koras till "Årets vårdhjälte".
- Vi hade ju varit med hela tiden innan, berättar han. Vi gjorde reportage inför planeringen av den omtalade Greklandsresan, Vi var med på planeringsmöten med Sveriges Television och fick också ta del av den oredigerade versionen. Vi skrev om såväl avfärd till Grekland som hemkomst.
- När det var dags för prisceremonin i Stockholm ville jag givetvis vara på plats, säger Anders. Jag fick visserligen betala halva resan och hotellkostnader ur egen ficka och fick heller ingen lön. Men det var det värt, menar han. Jag kände verkligen för att få vara med.
- Väl på plats hände det som inte fick hända, jag fick influensa och frös mig genom hela ceremonin och hela vägen hem.
- Vid galan blev journalisterna uppbjudna till dans av programledarna bland annat. Jag blev uppbjuden av självaste Agneta Sjödin. Hon kom emot mig, vacker och med en värmande min, och bjöd upp just mig till dans. Och jag tvingades nobba!!! Snacka om att jag svor över den förb...e influensan.
Annie Lööf
Anders glömmer inte heller i första taget den intervju han gjorde med centerledaren Annie Lööf som vid tillfället var klädd i kortkort kjol.
- Jag satt mitt emot henne, men fåtöljen hade nog sett sina bästa dagar. Jag sjönk djupare och djupare ner i stolen och när jag tittade upp från noteringsblocket hade jag ansiktet rakt framför Annie Lööfs lår. Snacka om konstig situation, men hon rörde inte en min och jag fick min intervju, skrattar Anders.
Givetvis är det många fler både minnesrika, tragiska och komiska minnen som dyker upp under vårt samtal. Några exempel är planerna på en vindkraftspark utanför Hjorted med en höjd på 225 meter. Detta jämförde Västerviks-Posten då med tornet på Sankt Petri kyrka i Västervik som är 66 meter. Detta fick många att reagera.
Ellinor påpekar också hur historien om den tilltänkta byggnationen vid gamla vattentornet fick ett enormt gensvar av läsarna.
Ser framåt
Ja, det är mycket som Anders och Ellinor skulle kunna berätta. Båda anser dock att det bästa med åren på Västerviks-Posten varit mötet med människorna i vår bygd.
- Vi har varit på platser vi nog aldrig skulle varit på annars, menar Ellinor och tillägger att trots att vi nu blir utan jobb, så känner jag ingen oro. Jag börjar plugga igen till hösten.
- Inte heller jag är orolig för framtiden, säger Anders. Det finns alltid något att sysselsätta sig med. Det gäller att se positivt på livet, avslutar han.
