Det är en pjäs där man stretchar på innehållet. Ett tråkigt föreningsmöte lyfter med humor fram karaktärer som vem som helst kan känna igen från föreningsvärlden. Samtidigt pågår ett bakomliggande spel.
– Vi har tittat på förlagan till pjäsen och gjort om den till en egen tolkning på ett sätt där vi lockat fram mer humor, säger Beatrice Bisse Johansson, Kulturskolan. Upplägget innebär också att publiken måste vara fokuserad på de olika skikt som pågår i handlingen.
De som spelar pjäsen är mellan 15 och 17 år och gruppen är en ihopslagning av två teatergrupper.
– Det har verkligen varit roligt att slå ihop våra grupper, säger Angelica Jonsson. Det har varit kul att träffa dem och spela tillsammans.
Manuset är från 1992 och i sin omgjorda version innehåller den nu även lokal anknytning i vissa dialoger.
– Det var ett långt och tråkigt manus tyckte vi och ville göra om det till något eget, säger Tilda Wretlind. Vi har nu hållit på och övat sedan i höstas. Det som varit svårast har varit att hitta sin karaktär.
– Jag spelar en ganska gammal person, säger Ludvig Hansevi. Det kan låta lätt att spela men är svårare än man tror. Man får verkligen tänka sig in i hur personen pratar, går och är.
– Vi har försökt att förkorta manuset så att det skulle bli så bra som möjligt, säger Linda Grundberg. Det har Bisse hjälpt oss med jättebra.
Under föreställningen får publiken möta karaktärer så som: den som behöver bekräftelse och vill alltid komma med bra idéer, den som är något av en översittare, den som bara längtar efter fika och den där nya personen som ifrågasätter, vill förändra och veta mer än vad som delas.
– Vi hoppas att publiken ska förstå undertexten och vad vi egentligen vill berätta med pjäsen, säger Tilda Wretlind.
– Ja, och att den ska upplevas så rolig så som vi själva har upplevt den, säger Linda Grundberg.
Kanske pågår det en konspiration på detta till synes vanliga föreningsmöte? Svaret på det, ihop med ett väldigt ovanligt slut av denna pjäs går att se på Mejeriet denna vecka framfört av TG Fuffens.