Seglen på Vega har fällts ut. Oljemotorn som tog skonaren långt ut i skärgården har stängts av. Det är nästan tyst ombord. De 30 passagerarna är märkbart tagna av att alla segel fylls av vind. Det enda som hörs är när skonaren klyver vågorna och knarret från segel och master. Skonaren Vega seglar i farleden utanför Västerviks skärgård. På babord sida finns öarna och på styrbords sida ett blått hav. Vår tidning följde med på en seglats med skonaren Vega i Västerviks ytterskärgård.
Passagerarna på Vega får hjälpa till att sätta segel om de vill, vågar och kan. En del hjälper till att dra i rep som sätter storseglen medan andra får prova på hur det känns att klättra upp i masterna och fälla ut de mindre toppseglen. En av de som vågade klättra högt upp i masten var Jonas Vikström från Ekerö.
– Det var spännande. Det var första gången som jag klättrade upp i en så hög mast.
Han och familjen firar seglarsemester i Västervik och när de såg Vega lägga till vid kajen i lördags ville de gärna följa med på en segeltur.
– Det är ett fantastiskt projekt och en kulturgärning som Egil och Kerstin har gjort och gör, säger han.
Kulturskatt men hur länge?
Egil och Kerstin Bergström har arbetat med skonare i 48 år.
– Från början var det Kerstins idé att köpa skonaren Linnéa, säger Egil Bergström.
Kerstin ville komma ifrån stadslivet i Stockholm och såg ett alternativ till att bo i villa.
– Det var ett romantiskt ögonblick i mitt liv. Jag hade inte en aning om vilket stort arbete vi tog på oss, säger hon.
I mitten av 1980-talet tog de över skonaren Vega som nu omnämns som en kulturskatt. Hon byggdes i Valdemarsvik 1909 som ett seglande fraktfartyg. Men när flyg, tåg, ångfartyg och lastbilar tagit över frakterna var hon och många andra segelfartyg överflödiga. Endast några få skonare finns bevarade i dag. Egil Bergström renoverade Vega i 13 år innan hon kunde segla igen. Nu är han orolig för vilken framtid Vega kommer att få.
– Kunskapen och att segla en skonare som Vega finns samt all utrustning. Det är bara att ta vara på den kunskapen, men det saknas pengar, säger Egil.
Han anser att villkoren är för dåliga för yngre förmågor att ta över Vega.
– I Sverige satsar man en miljon på segelfartyg, i Norge satsar man drygt 100 miljoner kronor.
Han menar att det måste finnas förutsättningar för samhället att satsa på skutor och skonare, genom att låta ungdomar på glid i samhället få arbeta och lära sig segla en skonare som Vega.
– Förr fanns det pengar till det men inte nu längre.
Hans värsta mardröm är att Vega inte längre kommer att finnas i Sverige.
– Jag är 72 år och jag måste pensionera mig vid 75. Vad händer med Vega då? Det finns ingen marknad för skepp som henne i landet. Kanske köps hon av människor på andra sidan Atlanten.
Kerstin ser ändå ett ljus i mörkret.
– Politiker börjar inse vilken kulturskatt det är med segelfartyg. Det gemene man inte förstår är att det kostar mycket mer att ta hand om en skonare än en vanlig villa.