Förra året skedde 60 000 fler resor med Kustpilen genom Kalmar län, det visar siffror från Kalmar Länstrafik som P4 Kalmar tagit del av. Totalt skedde över 665 000.

- Det är mycket glädjande siffror som visar behovet av en väl fungerande järnväg, säger Michael Leijonhud, chef för infrastrukturkansliet som jobbar för en utveckling av järnväg och väg mellan Kalmar och Linköping.

"Bussen är inte lösningen"

Michael Leijonhud menar att det måste ske en upprustning av järnvägarna för att skapa bra möjligheter till att både studiependla, arbetspendla och överhuvudtaget använda kollektivtrafiken.

- Bussen är inte lösningen. Man ska aldrig sätta buss och tåg i motsatsförhållande till varandra. Buss och tåg ska hjälpa varandra att genomföra behovet som vi medborgare har att ta oss till olika platser.

Han anser att det finns krafter inom Trafikverket som ensidigt propagerar för att buss löser allt.

- Det är faktiskt en ren lögn som vi måste kämpa emot.

Stångådalsbanan som är 24 mil lång har idag en restid på drygt tre timmar mellan Linköping och Kalmar.

- Där vi vill vi se åtminstone en halvtimmes restidsförbättring. Det ser vi som realistiskt och genomförbart under en femårsperiod. Då får vi helsvetsat spår, en komfortablare resa och mindre slitage på tågen.

Utslaget på fem år handlar det om drygt 200 miljoner om året. Totalt en miljard kronor.

- I alla möjliga jämförelser man kan göra, inte minst med vad som sker i våra storstäder, så är det här väldigt rimliga och i sammanhanget inte stora belopp. Det är verkligen dags att det görs ett omtag inom Trafikverket, att de kommer till insikt och hjälper oss istället för att stjälpa oss.

Helsvetsad räls

Det underhåll som Michael Leijonhud menar behövs kallas för makadamisering. Hela banan blir då fylld med makadam, som är krossad sten.

- Vi vill hellre se ett helsvetsat spår än de korta spåren som har en skarv och ger ifrån sig det dunkande ljudet. Färden blir mycket mer komfortablare och dessutom kan man då höja hastigheten på banorna.

Man slipper hastighetsnedsättningarna, som enligt Michael Leijonhud förekommer i för hög grad på både Stångådalsbanan och Tjustbanan.

- Högsta tillåtna hastighet är tyvärr 120 kilometer i timmen på båda banorna idag. Vi måste upp i 160 på vissa avsnitt för att få en godtagbar medelhastighet som gör att restiden blir intressant.

På Tjustbanan har flera tåg varit inställda under hösten och vintern.

- Det är en av de största farorna när det gäller förtroendet för kollektivtrafiken, menar Michael Leijonhud.

Samtidigt ser han ett ljus i tunneln vad gäller den frågan, eftersom den nya tågdepån i Kalmar nu är öppnad.

- Ger man dem lite tid så att allting kommer i fas så kan jag med nästan säkerhet säga att tågen kommer rulla mycket mer frekvent och vi kommer minimera eller minska bussersättningarna helt.

Förtroende

Förtroendet är det viktigaste ur resenärens synpunkt, enligt Michael Leijonhud.

- Väntar man på tåget i Västervik ska man inte behöva undra om det kommer ett tåg eller en buss. Det ska komma ett tåg, punkt.

Målet är att nå en miljon resor på Kustpilen om året.

- Absolut, det är väldigt realistiskt. Det ser man om man jämfört med andra banor, till exempel Blekinge kustbana som gick från 300 000 resande per år till två miljoner förra året.

Nu blir utmaningen att övertyga Trafikverket om den goda utvecklingen.

- Trafikverket har hittills visat en oerhörd njugghet. De anser att på landsbygden duger det med buss som går 70-80 kilometer i timmen. För att få en funktionell arbetsmarknadsregion måste vi med lätthet och snabbhet nå Linköping. Den enda lösningen på det är en väl fungerande järnväg. Vi kommer att vinna kampen mot Trafikverket.