Passagerarfartyget Estonia sjönk den 28 september 1994. 852 människor miste livet, bara 137 räddades. Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten och en av de dödligaste överhuvudtaget under sent 1900-tal.

Den officiella förklaringen till Estonias förlisning var att bogvisiret lossnade och att båten vattenfylldes för att därefter sjuka. Men 22 år senare finns det fortfarande de som söker efter sanningen om händelsen. En av dem är Stefan Torssell, före detta sjöman och byrådirektör på Sjöfartsverket, som skrivit boken M/S Estonia Svenska statens haveri.

Det var när Stefan Torssell jobbade på Sjöfartsverket som han misstänkte att något inte stod rätt till med Estonia. Han kontaktades då av man, vars dotter omkommit på Estonia.

– Jag minns när den här mannen ringde till mig och ställde en massa komplicerade frågor. Jag sa att jag kunde hjälpa honom, om jag fick veta varför han undrade. Då berättade han att hans dotter hade omkommit på Estonia.

– För mig var det sanningens ögonblick, som har haft ett avgörande inflytande på mitt liv. Jag blir lika tagen varje gång jag tänker tillbaka på den situationen.

Jagat sanningen

Det gripande samtalet blev starten på en mångårig efterforskning för Stefan Torssell, en forskning som resulterade i den 414 sidor långa boken han gav ut 2016.

Stefan Torssell har hela tiden jagat sanningen om Estoniakatastrofen. Han har gått igenom mängder med material och gjort intervjuer med flera överlevande och anhöriga. Han ingick även i riksdagens Estoniagrupp.

– Det är fruktansvärt hur de anhöriga behandlades efter Estonia, av pressen, staten och kyrkan. De omyndigförklarades och framställdes som människor som bara ville bråka om allting.

Dagen efter förlisningen berättade dåvarande stadsministern Carl Bildt att bogvisiret fallit av och att vattnet därmed forsat in på däck. Redan då började mörkläggningen av händelsen, enligt Stefan Torssell.

– Vraket var inte ens lokaliserat vid den här tidpunkten.

Inte sjösäker

Estonia var inte sjösäker när hon lämnade Tallinns hamn, det menar Stefan Torssell är säker fakta.

– Det skulle egentligen inte ha kunnat angöra svensk hamn av en rad säkerhetsskäl.

Till en början gavs löfte om att kropparna skulle bärgas. I juli 1995 förvandlades det till ett beslut om att hela båten skulle täckas över. Samtidigt trädde lagen om gravfrid i kraft, som innebar att all dykning och undersökning av fartyget kriminaliserades.

Stefan Torssell tror fortfarande att svaren om Estonias förlisning finns på Östersjöns botten.

– Än är det inte för sent för en oberoende utredning.

Men på grund av gravfriden, kanske vi aldrig får veta vad som hände den där ödesdigra natten 1994.