Felicia är alltså synskadad och lider av Lebers sjukdom, vilket gör att hon har ett begränsat seende i det centrala synfältet.
Trots sitt handikapp är hon fast besluten att klara av den här "promenaden" - från hemmet i Sundbyberg till släktingarna i Västervik.
- Första och andra dagen var inte så roliga. Det regnade och blåste rätt så mycket, så jag var dyblöt när det blev kväll båda dagarna. Till råga på allt hade jag glömt mitt paraply. Det brukar stå i hallen hemma, men gjorde det inte när jag skulle ge mig iväg, berättar Felicia, som mitt på torsdagen befann sig i trakten av Östra Husby i Östergötland. Snart skall hon vara framme vid färjan över Bråviken.

Vänliga människor
Hon startade med en packning och ryggsäck som vägde 25 kilo, men lastade ut mycket redan den första kvällen. Även om Felicia har bra kondition blev det för mycket att bära. Dagsetapperna handlar om ungefär fyra mil, där hon har tagit in på vandrarhem efter vägen.
- Uppmärksamheten har varit rätt så stor. Två taltidningar har ringt i dag, men även en hundtidning som ville höra hur Simba har det på promenaden. Tidningarna har skrivit mycket om mig, så många förstår vem jag är när jag kommer traskande längs vägen.
Överallt dyker det också upp folk som vill prata, lyssna och hjälpa till.
- Folk erbjuder en sängplats över natten i sitt eget hus. En kille hade en stuga som han vanligtvis hyr ut, men som står tom just nu. Den skall jag få låna gratis lite längre fram efter vägen, berättar Felicia.

Ser fram emot målet
Mottagandet och inspirationen hon får av människor hon möter gör att Felicia orkar kämpa vidare, trots att benen känns blytunga ibland när hon går.
- Det har varit tuffare än jag trodde att gå så här långt. Men både jag och Simba är envisa och uthålliga och vi har snart kommit halvvägs. Jag siktar på att vara framme i Västervik på tisdag, åtta dagar efter starten.