Det är mer än tio år sedan de började se teater som spelades i Västerviks kommun. Tidigare hade de rest mycket men när Ingers MS-sjukdom blev värre började de gå på teater istället.
- Jag tycker det är uppbyggande att gå på teater. Lite måste man unna sig även när man börjar bli gammal, säger Lennart Liffner.
Han får med håll av sin fru som utvecklar sina intryck av skådespel.
- En del föreställningar griper mig och jag bär med mig det i kroppen flera veckor efteråt. Det kan vara livsöde eller lustspel som jag skrattar länge åt efteråt, säger hon.
"Villande Mo"
Ett exempel på hur en bra teater ska vara är "Villande Mo" som paret såg i Gunnebo Folkets Hus i höst.
- Den föreställningen var jättebra. De sjöng också väldigt bra. Handlingen var att Kristina Nilsson från vår tid, kom hem efter en tuff dag på jobbet och i hennes kök satt Kristina Nilssons ande, operastjärnan från 1800-talet där. De började jämföra sina liv och det blev både roligt och gripande, sa Inger Liffner.
"Teater väcker känslor som jag bär med mig länge"
Lennart och Inger Liffner som bor i Ankarsrum besöker de flesta teateruppsättningar som visas i Västerviks kommun. De tycker att det är både kul och gripande. Det Inger saknar är att fler rullstolsbundna skulle våga sig ut och se på den teater som spelas i kommunen.
Lennart och Inger Liffner går ofta på teater i Västerviks kommun.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter