För att klara av att sluta, efter drygt 40 års snusande, krävdes framför allt en hel del mentala förberedelser, berättar Tomas Monell. Han träffade också Margareta Sandström, tobaksavvänjare på Esplanadens hälsocentral, för att reflektera över sitt beteendemönster.
– Vi kom fram till att jag skulle använda nikotinplåster, men jag slutade efter ett par veckor då jag höll på att byta ett beroende till ett annat.
Att sluta med snuset gick bättre än han trodde, men istället gick han upp i vikt. En uppgång som dock avstannade och där han nu är tillbaka till ett stabilt läge igen.
– Jag har egentligen inte ändrat mina vanor, men äter mindre portioner och dricker mindre söt dryck.
Martyrskap
Fördelarna med att sluta snusa är förstås flera. Sömnen blev bättre med en gång och stressfaktorn är borta.
Han tänker inte på snus varje dag och varje stund, känner inte på kläderna att dosan är med. Även om det händer.
– Suget är som störst efter maten, och i stressade situationer. Då kan det hända att jag går runt och letar efter snuset. Men jag har aldrig provat att snusa igen under det här året.
Tomas Monell avslöjar dock att han fortfarande har en dosa i kylskåpet.
– Det är nog för att jag ska känna mig lite som en martyr. Dosan blir en bekräftelse på att jag klarar av att inte snusa.
Sluta nu – inte sedan
Tomas Monell sparar också en rejäl slant. Hans behov kostade nästan 30 000 kronor om året.
– Men förutom sömnen och att jag är lugnare kan jag egentligen inte säga att jag mår bättre. Det kanske är konstigt men jag kan faktiskt känna en sorg över att inte snusa mer.
Eftersom det trots allt finns många fördelar med att slippa snuset försöker han förmå fler att sluta.
– Jag brukar säga att det är nu det är som lättast att sluta snusa. Inte sedan.
– En sak till. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli sånt intresse från folk. Det går inte en dag utan kommentarer.