Det hela tar avstamp i ett muntligt löfte från en granne till en annan om att den senare kunde få använda ena sidan av bryggan i fråga till sin båt.

Detta var i augusti 1968 då granne nummer ett köpte fastigheten till vilken brygga och båthus då ingick.

Nu menar granne nummer etts arvingar att ett muntligt löfte inte kan gälla i generationer. Ättlingar till granne nummer två ska dock, enligt en arvinge till granne nummer ett, envisas med att nyttja bryggan som båtplats trots att man bett dem låta bli. Diskussioner, mellan de båda parterna, ska ha förts under flera år enligt anmälan till Kronofogdemyndigheten.

En omständighet i sammanhanget är att granne nummer ett inte längre äger fastigheten som dennes farfar en gång köpte. Huset såldes nämligen på 80-talet. Men båthus och brygga, byggd på mark som arrenderats från en närliggande jordbruksfastighet, undantogs från försäljningen.

Ansökan inkom till Kronofogdemyndigheten den 19 juni och något beslut i ärendet har ännu inte fattats.