Susanne Ingvander, 32 år, är uppvuxen i Hultserum utanför Blackstad. Att hon en dag skulle ingå i ett forskarteam och åka till Sydpolen, Antarktis, är inte något hon drömt om precis.
- Jag har aldrig varit speciellt målinriktad eller haft planer på att bli forskare. Det har hela tiden handlat om tillfälligheter i livet och att vilja och våga när möjligheterna funnits där.
Tarfala gav forskaridéer
Något år efter gymnasiet läste Susanne naturgeografi i Lund. Under en vandring i Kebnekaisefjällen sommaren 2001 kom hon till Tarfala forskningsstation.
- Det var så fint och jag kände att här skulle jag vilja jobba någon gång! För första gången under utbildningen blev det verkligt vad jag skulle kunna göra som naturgeograf. När jag lite senare läste ett år i Kanada förstod jag att jag faktiskt skulle kunna bli forskare.
Doktorand i Antarktis
Efter examen 2005 sökte Susanne ett 30-tal jobb, men utan resultat.
- Jag fick tips om att de sökte kökspersonal till Tarfala. Det har jag fått höra många gånger, skrattar Susanne. Att jag tog köksvägen till min doktorsexamen.
Månaderna som kock gav Susanne värdefulla kontakter i forskarvärlden och när hon hörde att Stockholms universitet ville ha en doktorand till den forskargrupp som skulle till Antarktis året därpå sökte hon platsen - och blev en i gruppen.
Tre månader i Antarktis
Blå himmel och solsken, ett tajt arbetslag och intressanta arbetsuppgifter. Låter ju hur bra som helst. Men tänk dig att det är snö och is så långt ögat når och att du inte har en möjlighet att komma därifrån - inte ens om du blir svårt sjuk. Det är Antarktis.
Susanne Ingvander har nyligen doktorerat i kornstorlek i snö. Nu kan hon titulera sig glaciolog.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter