Ultralöpning i strålande solsken

100 löpare, strålande solsken och Gränsö i höstprakt bäddade för löparfest under lördagen.

Johannes Engberg laddade för fem varv, närmare sju mil. - Då måste man ha energi i kroppen, konstaterade han.

Johannes Engberg laddade för fem varv, närmare sju mil. - Då måste man ha energi i kroppen, konstaterade han.

Foto: Andreas Johansson

Västervik2018-10-13 18:00

– Det handlar inte om prestationen i sig, det handlar om att utmana sig. Det säger Anders Sandström som tillsammans med sin fru Hanna Walfredsson står bakom Gränsö Ultra. Det är ett arrangemang som är inne på sitt femte år, och som kommer till stånd med hjälp av företag, Västervik Framåt och Västerviks kommun, plus fler ideella krafter.

– Det har vuxit. Första året var det lite på prov, då var vi 13 personer som sprang. Året efter kom 40 personer. I år är 100 anmälda, och det är taket för oss i år, säger Anders Sandström.

Gränsö UItra är inget klassisk terränglopp, frågan är om det är ett lopp över huvud taget.

– En del av målsättningen är att utmana sig själv men också att upptäcka och uppleva Gränsö.

Springer gör man i alla fall. Varvet på Gränsöleden, medräknat Ekholmen, blir 14 kilometer. Det gäller att springa så många varv man vill och mäktar med. Ingen tidtagning, bara utmaning och en hel del pannben.

– Vi sätter gränsen vid fem varv, då har man sprungit cirka sju mil. Jag känner inte alla här men jag tror nog att mellan fyra och sex personer kommer att springa hela distansen, säger Anders Sandström.

Mellan varven bjuds det på korv, chips och annat energirikt. Ett nästintill dignande tårtbord finns också.

– Det är ju femårskalas, konstaterar Anders Sandström.

När vi är på plats är det avslappnad stämning, många har just sprungit sitt första varv och laddar för det andra. Så är fallet för Ingela Throzell. Hon och Ronja Augustsson står och småpratar.

– Jag ska snart ut på andra varvet sedan får räcka, det har jag bestämt sedan innan, konstaterar Ingela Throzell.

Ronja Augustsson har gjort sitt för dagen.

Det här är andra året för er båda, varför gör ni det igen?

– Det går inte på tid och så finns det chips, skrattar Ingela Throzell.

– Det är jätteskönt här ute och jättefint. Ute vid klipporna på Lillön var det verkligen vackert, säger Ronja Augustsson.

Vid tårtbordet står Johannes Engberg från Oskarshamn. Han siktar på fem varv.

– Det är helt klart den mentala biten som är värst. Du kan vila hur länge du vill mellan varven. Så här efter mitt första varv känns det jättebra.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om