Gunilla är uppvuxen som yngst av fyra systrar i Älö utanför Södra Vi.
- Mina äldre systrar reste mycket och 1985, när jag var 19 år, tog de med mig på min första utlandsresa till Kreta. Det var stora kontraster men jag föll direkt för värmen, människorna och livsstilen. Året därpå åkte jag tillbaka.
Pendlade i flera år
De närmsta åren "halvårspendlade" Gunilla mellan Kreta och Sverige.
- Jag jobbade där under deras högsäsong, det var lätt att få jobb.
Sjätte gången hon återvände till ön blev hon tillsammans med sin nuvarande man Giorgos. De gifte sig 1999 och fem år senare föddes sonen Noel.
- Alla säger ju att "vänta du bara tills ni får barn, då kommer kulturskillnaderna fram", skrattar Gunilla. Och det stämmer faktiskt!
- Egentligen passar Kreta mig bättre än Sverige. Dofterna, kulturen, rytmen och frihetskänslan... Jag känner mig väldigt hemma med det. Men när vi fick Noel blev jag väldigt "svensk". Till exempel ville jag amma, något som nästan inte förekommer där.
Av förklarliga skäl kanske eftersom det inte finns någon föräldraledighet att tala om.
De kan vara lediga i 40 dagar - utan betalning.
Väljer Västervik efter 20 år på Kreta
Gunilla Nilzén Baritakis ser hur svensk ut som helst, men med "sydligare" gester än vi oftast använder oss av. "Jag har väl blivit lite ?mittemellan? och kan ibland känna att jag inte hör hemma någonstans."
Gunilla Nilzén Baritakis med sonen Noel. "Efter 20 år på Kreta är det dags att flytta till Sverige igen. Grekland är som en stor bubbla där allt står stilla".
Foto:
Så jobbar vi med nyheter