Han började som idrottslärare på Överums skola. Det var han i tio år. Sedan gick han polisskolan 1969-70, men fick inte jobb där han ville, så han återvände till lärarjobbet.
Efter tre år fick han jobb som polis i Norrköping, och i december 1978 kom han till Västervikspolisen.
På den tiden var han inte hundförare.
Hur kom det sig att du blev det?
- Det sa klick i Västervik, säger han och ler lite vid minnet.
Han var med och tittade på en hundträning vid Gäddeglo i Västervik.
- Och då kände jag att det är ju det här jag ska hålla på med!
Han var uppe i två omgångar på hundskolan i Sollefteå och gick utbildningar som polisen hade där. Det var 1982. Sedan dess har han varit hundförare hela tiden.
Fast han konstaterar att det inte är många poliser som är hundförare fram till pensionen. Många har en eller två hundar. Sedan lägger de av.
Men själv har han fortsatt, och det är många hundar som passerat revy genom årens lopp. Inte alla har passat för jobbet. Då har de hamnat någon annanstans.
Vapenbröderna gör patron ur tillsammans
Polishunden Arras, drygt sju år, får bli pensionär samtidigt som husse, något som gläder Hans-Åke Christiansson. - Det är inte så kul att bli av med en trogen jobbarkompis. Natten till lördagen gick Hans-Åke Christiansson sitt sista arbetspass för Västervikspolisen, där han jobbat i nästan 30 år.
Natten till lördagen gick Hans-Åke Christiansson sitt sista arbetspass för Västervikspolisen, där han jobbat i nästan 30 år.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter